Han var inte ensam om att ha fördomar om överviktiga. Och att tycka det var okej att lufta dem. Många feta har tyst tagit emot omgivningens hån, som om de förtjänade det. Men i USA är det nu allt fler som stolt lyfter på huvudet.
Fat pride är rörelsen för dem som anser sig diskriminerade på grund av sin storlek. Den har fått extra skjuts sedan president Barack Obamas kamp för en sjukvårdsreform har startat en diskussion bland amerikanerna om hälsa – och vikt.
När viktfundamentalister förklarar att de inte vill vara med och bekosta självförvållade sjukdomar, som fetmarelaterade hjärt- och kärlbesvär, svarar Marilyn Wann, författare till boken ”Fat! So?” (Fet! Än sen då?) och flera med henne, att ”smal” inte är liktydigt med ”i form” och att människor med bonuskilon kan leva hälsosamma liv.
Bejaka viktvariation och arbeta mot diskriminering av feta människor, lyder Fat pride-rörelsens motto. Över nätet sprider anhängarna information om var likasinnade kan träffas på Fat pride-möten världen över.
Samtidigt händer något i de glassiga magasinen. I modereportagen bryter en och annan kurva numera den anorektiska likriktningen. Trendiga V Magazine ägnar årets första nummer åt hullbejakande. I ett flersidigt modereportage poserar fem frodiga modeller stolt i storlek XXL.
När den brittiske designern Mark Fast släppte fram kraftiga mannekänger på catwalken under Londons modevecka i höstas slutade hans stylist i protest. Men kläderna sålde som smör, liksom Gossipsångerskan Beth Dittos (se bild ovan) plus size-kollektion för klädmärket Evans.
Bilringade Beth Ditto har både fått ta emot lovord för sin positiva kroppsbild och kritik från läkare som menar att hon inverkar menligt på folkhälsan genom att normalisera fetma. Oberörd lanserar hon sig själv som fet och nöjd med det.
År 2010 är det till och med möjligt med en amerikansk film om en 160-kilos tonårsflickas kamp för egenvärde, utan att förvandlingen omfattar viktminskning. När Lee Daniels, regissören till ”Precious” som har Sverigepremiär den 29 januari, intervjuades i New York Times förklarade han att filmen för alltid har ändrat hans inställning till feta människor.
– Jag trodde att alla som var så tunga som Precious var smutsiga och lite dumma. Att göra den här filmen ändrade mitt hjärta. Jag kommer aldrig mer att se på samma sätt på en fet flicka som går förbi på gatan, sade han.
Intervjun trycktes intill en bild av Gabourey Sidibe, som spelar huvudrollen i filmen. På fotot vilar hon behagfullt i sin liggande kropp, stor som en strandad babyval och mycket vacker.
Den viktbejakande inställningen omfattas dock bara av en liten kaxig minoritet. Finn Rasmussen är professor vid Karolinska Institutets institution för folkhälsovetenskap, och har forskat om hur vikten styr våra uppfattningar om andra.
– De svenska studier som finns visar fortfarande på negativa attityder till människor med fetma. Feta människor upplever också oftare än normalviktiga att de har blivit diskriminerade, säger han.
Sarah Jessica Lundberg, 31, har ofta stött på samhällets fördomar mot fetma. Våren 2008 startade hon och Hanna Holst ”Tjockisbloggen” för att visa alla dem som tycker att de är mindre värda för att de är större, att det går att vara tjock och tycka om sig själv.
– När vi mår bra som vi ser ut, varför skulle det inte vara okej? säger hon.
"På samma vis som bögarna tog tillbaka ordet bög kan vi ta tillbaka ordet fet, åtminstone sluta fylla ordet med negativa associationer." skriver Thina Grotmark i modebloggen Beyond Sizes.