Spaning. .
Blodig vedergällning i Lisbeth Salander-anda eller skandalomsusade skilsmässor. Den kvinnliga hämnerskan är högaktuell. Nu väntar författaren Katerina Janouch på nästa steg – kvinnlig kollektiv hämnd.
Nyligen stormade det kring arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin som blev stämd på ett miljonbelopp av sin exfru – för att han inte hade tid med sina barn.
I Italien tog Veronica Lario, Berlusconis exfru, bladet från munnen. Hon fördömde öppet makens umgänge med minderåriga (läs kvinnor) – och deklarerade skilsmässa i samma veva.
Den kvinnliga hämnden är också ett högaktuellt tema i populärkulturen. Den syns i Katerina Janouchs roman ”Systerskap” och framför allt i Lisbeth Salanders späda gestalt i Millenium-filmerna. Salanders grymma – men ack så ljuva – vedergällning på sin förmyndare ses snarare som bragd än brott. Hämnd plus kvinna blir hjältinna.
– Att hämnande kvinnor upphöjs som hjältinnor handlar om uppfattningen om att kvinnor är svagare än män. På film och i böcker betraktas kvinnlig hämnd ofta som en naturlig och rationell överlevnadsstrategi. Att de har mindre makt rättfärdigar dem att hämnas, säger författaren Ann Heberlein, doktor i etik som kommer ut med en bok om ämnet hämnd i vår.
Att hämnas genom bloggen tillhör de mer moderna hämndmetoderna. Något TV 4:s ”Äntligen hemma”-inredare Lulu Carter provat på. Hon la ut makens och dennes älskarinnas sms-konversation på sin blogg.
– Det var någonting jag gjorde i stundens hetta. För att ta kontroll över situationen. Men tillfredsställelsen var ganska kort. Njöt väl några timmar tills ångern hann i kapp, säger Lulu Carter.
Kvinnor som försöker ta makten genom att hämnas är inget nytt fenomen i kulturen. Hämnerskor som Thelma & Louise, Kill Bills ”The bride” och kaninkokerskan Glenn Close i ”Farliga förbindelser” är alla hyllade kultfigurer. Lisom Bella i nittiotalsbästsäljaren ”Dirty weekend” – kvinnan som fick nog av männens tafsande och svarade med blodig hämndaktion.
Den som kan antiken är säkert bekant med Aristofanes ”Lysistrate”. Historien där Greklands kvinnor går ihop och sexstrejkar för att få ett slut på kriget. Här handlar det inte längre om personliga vendettor, snarare om en kollektivistisk handling där hämnden blir ett verktyg för att åstadkomma förändringar i samhället.
Kollektiv hämnd som en väg till jämställdhet är något författaren Katerina Janouch tar upp i sin senaste roman ”Systerskap”. Där använder ett tjejgäng sig både av våld och hot för att hämnas våldtäkt och övergrepp. Men Katerina Janouch saknar den solidaritet och gemensamma kampglöd som finns i ”Lysistrate” hos dagens unga kvinnor.
– Kvinnliga förebilder som tar revansch på samhället finns det gott om. Det jag saknar är gerillaandan. Jag efterlyser inget könskrig, men det är hög tid att vi går ihop och kräver våra rättigheter. Tyvärr tycker jag mig se en backlash bland dagens unga kvinnor. Trots att vi lever i ett ojämställt samhälle vågar många av dem inte ens kalla sig feminister.
Men vad säger dessa hämnande hjältinnor om vår samtid? Är kvinnors aggressivitet mindre tabubelagd nu än tidigare?
– Jag tror fortfarande att det finns ett tabu mot våldsamma kvinnor. Men kanske har vi tröttnat på att se kvinnor som offer i filmer och böcker. Eftersom vi ofta identifierar oss med förtryckta rollkfigurer blir det extra viktigt med hjältinnor. En förtryckt kvinna som slår tillbaka känns bättre än offret som inte gör något för att påverka sin situation. Inte minst i tuffa tider som dessa, säger Marianne Johansson, adjunkt i genusvetenskap vid Karlstads universitet.