Långkok och andra husmoderliga sysslor har länge varit utkonkurrerat av teknik, konsumtion och värdefull ”egentid”. Men nu är inte ugnen längre ett kyffe där man förvarar sina skor.
I vissa unga, trendiga innerstadskretsar tävlas det om vem som bakar de mest spektakulära ”cupcakesen”. Bland andra unga kvinnor ordnas regelbundna kafferep, komplett med blommiga dukar och porslin från första halvan av 1900-talet.
Under största allvar ses man för att visa upp och smaka söta bakverk, utbyta tips om hur hjorthornssalt bäst hanteras och beundra varandras puffiga vintagekjolar. Som ett rollspel där riddare har bytts ut mot hemmafruar från 1950-talet.
Bloggen UnderbaraClara skrivs av 23-åriga Clara Lidström och är den tydligaste av många liknande sajter där unga kvinnor stolt, drömskt och med stor vikt kring det visuella presenterar bitar ur sitt nyvunna intresse.
Recept på saft, sylt, kakor och bröd som den egna föräldragenerationen närmast hade föraktat som unga. Den generation som gjorde kvinnan fri från hemmet och såg till att det producerades färdiglagad mat som ungarna kunde värma själva.
– Det var relationen till min mormor som inspirerade mig till att börja med bakning och matlagning. Det är tryggt och mysigt hos henne, så vill jag också ha det. När jag flyttade hemifrån upptäckte jag det kreativa och terapeutiska i att göra små bakverk. Sedan kanske jag inte kallar till kafferep och bjuder på dem, som någon ”duktig husfru”, ofta äter jag faktiskt upp dem själv, säger Clara Lindström.
– Och det är också någonting positivt med husmorstrenden, att det där heroinchica modet inte existerar. Man har en vippig 50-talskjol där den stora rumpan får plats och så äter man så mycket glasyr man känner för. Det är tillåtande, fortsätter hon.
Man kallar det hemmafrutrenden, och syftar på de amerikanska hemmafruarna från 50-talet.
Men medan den vackra hemmafrun Betty Draper i ”Mad men” är uttråkad och lika kedjad till hemmet som till sina cigarretter, är dagens förkläden mest en modenyck.
– Jag leker med bilden av den gamla stereotypa hemmafrun från 50-talet men det har ingenting att göra med en längtan efter att aldrig mer jobba och bara ägna mig åt hushållsarbete.
– För mig handlar det om att gå tillbaka till det rejäla och det äkta. Jag vill göra riktig mat, lagad från grunden. De som verkligen är hemma och tar hand om hem och barn har säkerligen varken tid eller lust att kolla in hur många färger de prickiga muffinsformarna på Lagerhaus finns i, om man säger så, fortsätter Clara Lidström.
Att trenden dykt upp mitt i en lågkonjunktur, i ett samhälle där datorer sköter det mesta och där gränsen mellan jobb och fritid blir allt suddigare är ingen slump.
– Abstraktionsnivån är så hög att vi bara längtar efter att göra någonting konkret. Någonting med händerna, som inte är utbytbart och som ingen annan har. Att sy ett lapptäcke tar oändligt mycket tid, och att köpa materialet är i dag dyrare än att köpa färdigt på Ikea. Men på något vis syr vi in tiden i täcket, vi ser var den blev av, säger fil doktorn och kvinnohistorikern Louise Walldén, 40-talist, medlem av Grupp 8 och författare till flera böcker i ämnet.
Hon är glad att man plockar tillbaka sysslor som nästan fallit i glömska och för ett litet tag stannar upp i konsumtionsstressen med ett präktigt bullbak. Men hon varnar ändå för att jobba heltid, upprätthålla de grundläggande hushållssysslorna och dessutom koka buljongen från början och brodera sina egna dukar.
– Man ska inte låsa in sig i hussysslorna. Det finns fler saker i världen att engagera sig i, säger Louise Walldén.