Hur länge har du bloggat?
– Två år.

Varför gör du det?
– Jag låg hemma i hjärnskakning och hade väldigt tråkigt. Jag började utforska bloggvärlden och tänkte att jag kunde göra det bättre.

Läser du andra bloggar?
– Någon gång i veckan går jag igenom ett femtiotal bloggar. Dagligen följer jag kanske tio, de flesta är mina vänners.

Berätta lite om din stil.
– Jag gillar inte lager-på-lager men trots det är jag väldigt influerad av grungen på något konstigt sätt. Nittiotalet är nog den röda tråden i min stil.

Vad skriver du om?
– Mest om mig och mitt liv. Jag lägger upp mycket fotografier på mina vänner och min omgivning. Egentligen är det inte så mycket mode som det kanske borde vara med tanke på att den klassificeras som en modeblogg.

Vad är det roligaste med att blogga?
– Att tillhöra den lilla klicken av bloggerskor. Jag har fått många vänner genom bloggen och det är väl så för alla att det är skönt att tillhöra någon form av gruppering.

Bilden av modebloggaren är väldigt stereotyp. Stämmer den bilden?
– Till viss del. Det är onekligen ett genomgående tema bland de större modebloggerskorna och livsstilsbloggerskorna att man är ung, söt och smal. Just nu pågår en debatt på min blogg där många anser att jag representerar något fult bara för att jag är ung, snygg, smal och skriver en modeblogg. Men sen ser alla bloggare olika ut och många har även väldigt olika stil.

Upplever du det som att det finns olika genrer inom modebloggandet?
– Det finns självklart riktiga modebloggar som verkligen skriver om mode men sen finns det även de bloggarna som bara visar upp dagens outfit och sina senaste köp. Jag skulle säga att båda varianterna är modebloggar men två helt olika typer.

Man brukar även höra att ”alla modebloggare ser likadana ut”. Stämmer det?
– Definitivt. Lacktights och platåklackar känns väldigt typiskt. Jag tror att de flesta tänker på Kenza (www. kenzas.se/) eller Elin Kling (www.stylebykling.tv4.se/) när de tänker på hur en modebloggerska ser ut.

Kan du tänka dig ett liv utan bloggen?
– Ja, det kan jag verkligen göra. På något sätt kommer jag alltid att vilja uttrycka mig men det kan lika gärna vara bara för mig själv och inte på en blogg som läses av flera tusen människor.