Helena von Zweigbergk
Vad betyder mode för dig?
– Mitt förhållande till kläder jag själv bär är tätt sammankopplat med hur jag mår. När jag hade en tuff period som småbarnsförälder handlade jag nästan bara festkläder. Jag försöker med hjälp av kläderna skapa en scenografi till hur jag vill att livet ska bli.
Hur använder du dig av mode och kläder i dina böcker?
–När jag skrev mina deckare om fängelseprästen Ingrid valde jag att göra henne uttalat ointresserad av kläder. Hon känner dock emellanåt att hon borde bry sig mer. Det säger mycket om hennes ganska tafatta personlighet. Detta har jag fått reaktioner på, folk önskar att Ingrid ska lära sig att klä sig och överraska med en vacker klänning. Men det är helt enkelt inte hennes personlighet.
Är det vanligt att du använder kläder för att förstärka eller beskriva en romanfigur?
– Det är viktigare med ledtrådarna kring hur de förhåller sig till kläder. På det sättet får man ofta en bild av deras stil trots att man inte skrivit ut de exakta plaggen. Förhållandet till kläder kan även illustrera en känsla. Min bok ”Ur vulkanens mun” handlar om en kvinna som har äktenskapliga problem och när hon ska välja ur sin garderob känner hon sig bara förvirrad. Det illustrerar väldigt väl att hon inte riktigt vet vem hon är eller vem hon vill vara.
Hur tänker du själv om din stil; som författare i dag är man ju en väldigt offentlig person?
– Det är viktigt att visa att man anstränger sig och vill se snygg ut. Yta och utseende får dock inte ta överhanden. Mina böcker handlar ofta om levnadsöden som inte alltid är så lätta eller tjusiga. Om jag då skulle jobba hårt på en yta av mig som författare skulle det bli väldigt konstigt. Kläder får aldrig spela huvudrollen.
Är det skillnad på din stil privat och officiellt?
– Ja, ibland är det skönt att ha en gräns mellan det privata och offentliga. Inför framträdanden anstränger jag mig alltid klädmässigt, jag vill visa att det faktiskt betyder något för mig att vara just där. Det är ett sätt att visa respekt för dem som kommit dit.
Finns det någon stereotyp författarstil?
– Jag minns när jag satt på en gala och slogs av att i stort sett varenda kvinnlig författare som gick upp på scenen bar märket Odd Molly.
Camilla Läckberg
Vad betyder mode för dig?
– Det handlar mycket om egen stil. Att våga testa nya grejer men ändå hålla kvar vid sina gamla favoriter. Jag tror inte på att slaviskt följa trender. Det är roligare att plocka det man gillar.
Hur använder du dig av mode och kläder i dina böcker?
– Kläder är ett otroligt viktigt verktyg för att beskriva en person. Vi har väldigt stereotypa uppfattningar om personer utifrån hur de klär sig och det är tacksamt att utnyttja som författare.
Skriver du någonsin ut klädmärken i dina böcker?
– Det händer. Just när det är dyra märken säger det väldigt mycket om personen. När jag nämner märken måste det därför vara väldigt välkända märken som de flesta vet vad det är annars tappar det sin mening att ta upp dem.
Är det vanligt att du använder kläder för att förstärka eller beskriva en romanfigur?
– Ja, absolut. Oftast räcker det med att man beskriver väldigt små detaljer för att folk ska få en känsla för personen. I ”Predikanten” finns en person som alltid bär ett pärlhalsband som hon nervöst pillar på, det skapar en väldigt tydlig bild av den romanfiguren. Jag har ofta en klar bild av hur mina karaktärer klär sig och skulle absolut kunna agera ”personal shopper” åt dem.
Hur tänker du om din egen klädstil; som författare i dag är man ju en väldigt offentlig person?
– Jag har genom åren utvecklat ett intresse för min stil – och det beror nog på att jag blivit en offentlig person. Ser man sig själv i tidningar så blir det naturligt att man tänker mer på hur man klär sig.
Är det skillnad på din stil privat och offentligt?
– Klär jag upp mig privat så klär jag mig på samma sätt som vid offentliga sammanhang. Men folk hemma i mitt kvarter garvar läppen av sig när de ser mig på alla fixade bilder, de är ju vana att se mig på väg till dagis, osminkad i foppatofflor.
Finns det någon stereotyp författarstil?
– Vi är ett gäng tjejer – Katerina Janouch, Martina Haag, Kajsa Ingemarsson och Mari Jungstedt – som skapat en ny typ av författare där det är okej att forma sin egen författarroll med hjälp av mode och kläder. Vi gillar att göra oss fina och är medvetna om hur vi vill framställas. Den stereotypa bilden av en författare är annars en man i sliten manchesterkavaj och jeans med lite taskig passform. Men den bilden av författaren är på väg att dö ut.
Katerina Janouch
Vad betyder mode för dig?
– Jag tycker att det är otroligt viktigt med kläder, att man mår bra i det man har på sig. För mig är det närmast nödvändigt för att jag ska fungera i min yrkesroll. Mode är en inspirationskälla snarare än något som jag följer slaviskt.
Hur använder du dig av mode och kläder i dina böcker?
–I min senaste bok, ”Systerskap”, är en av romanfigurerna en modebloggerska som fotar ”dagens outfit” och beskriver vad hon har på sig. Behovet av att visa upp sig och dela med sig av precis allt är typiskt för den tid vi lever i i dag och därför tycker jag att det är intressant att skriva om det i mina romaner.
Skriver du någonsin ut klädmärken i dina böcker?
– Ja. I min romanserie om barnmorskan Cecilia får vi träffa hennes syster som är överklass, när jag beskriver henne väljer jag ofta att skriva vilka märken hon har på sig för att definiera vem hon är.
Hur tänker du själv om din stil; som författare i dag är man ju en väldigt offentlig person?
– För mig är det viktigt att ha en personlig stil, att jag är snygg och håller mig i form. Jag jobbar medvetet med att vara en person som funkar väl i mediala sammanhang. Jag tror att om man ser bra ut på bild och ofta syns i olika sammanhang kan det leda till att man får större genomslagskraft som författare, i alla fall om man befinner sig inom underhållningsgenren.
Är det skillnad på din stil privat och officiellt?
– Nej, jag klär inte ut mig när jag ska framställas som författare. Jag är den jag är och min garderob är densamma vare sig jag är privat eller officiell. Däremot kan tillfället påverka hur jag klär mig. Är jag ute och föreläser om missbruk kanske jag inte väljer att klä mig i korsett.
Finns det någon stereotyp författarstil?
– Jag upplever det som att författare som gör anspråk på att skriva tyngre litteratur försöker att inte utmärka sig genom sin klädstil, det känns som om de nästan medvetet klär ner sig. Jobbar man däremot, som jag, med mer kommersiell litteratur har man troligtvis större benägenhet att uttrycka sig genom mode. Man har ingen mytbild av en svår kulturpersonlighet att leva upp till.