”Min Gud, jag dricker stjärnor”, påstås Dom Pérignon ha ropat när han korkade upp sin första flaska av det bubblande vinet. Det är naturligtvis inte sant, ej heller att det var denne munk som uppfann denna ädla dryck. Nere i Limoux i sydvästra Frankrike hävdar man att det var där man var först och de har också stöd för sin utsago.
Sanningen är nog ändå att redan de som jäste det första vinet insåg att kolsyran var en naturlig del av jäsningen. Men en fontän kunde det inte bli förrän korken satt stadigt i flaskan. Även här nämns munkarna: det sägs nämligen ha varit en tappad klack från en skönhet på hemligt besök i klostret som gav inspiration. Nåja!
Stjärnorna är åtminstone en bra beskrivning av smaksensationen i denna dryck, även om jag föredrar krönikören och humoristen Art Buchwalds omskrivning: ”Det smakar som när mitt ben sover.”
Att bubblorna både brusar och berusar är väl känt. Efter bara en klunk, till och med redan vid åsynen av den vackra buteljen och de förföriska bubblorna, börjar festhumöret flöda.
En bättre festfixare finns inte.
”I seger förtjänar jag det, i nederlag behöver jag det”, är ett konstaterande som tillskrivs både Napoleon och Churchill. Säg det tillfälle som inte förtjänar ett glas skumpa! Den smakar lika bra i frack som i pyjamas, i långklänning som mellan två lakan. Från bröllop till begravning, champagne är lika förförisk på tu man hand som i stora sällskap.
Lilla Sverige har numera tagit plats bland de riktigt stora kombattanterna på champagneslagfältet. Vi dricker till och med mer än Ryssland, i volym räknat, den kanske mest klassiska och definitivt mest historiska exportmarknaden för champagnehusen.
Efterfrågan ökar nu också i rasande fart när det gäller det som elakt kallas ”fuskchampagne”, utan att det på något sätt behöver handla om annat än en jämförbar dryck från ett annat område. Champagnens status och pris ger dock tillverkarna möjligheter som konkurrenterna saknar. Framför allt handlar det om tiden för den andra jäsningen på butelj, då bubblorna bildas. Ju längre tid, desto hårdare binds kolsyran och desto mindre blir bubblorna. Som regel får du vad du betalar för.
Detta hindrar inte att det i dag finns utmärkta budgetalternativ. 2005 Rotari Brut Riserva (nr 7567, 99 kr) är ett stående exempel. Det vinet har inte bara legat extra länge på jästen, för att tillfredsställa sina svenska kunder, utan innehåller också ett uns mer alkohol än champagnen och blir därmed rundare och mer försonligt.
Langlois Crémant de Loire Brut (nr 7404, 119 kr) lanserades på Systembolaget i oktober, efter flera lyckosamma år i beställningssortimentet. I denna skattkammare fick vinet möjlighet att mogna ut på ett förtjänstfullt sätt och importören fick därför tillverkaren att hålla på de flaskor som nu finns på Systemet för att uppnå samma mognadsgrad. Det är ett exempel som alla utmanare borde följa. Den extra mognaden ger ett mer champagnelikt, briochebrödigt, njutningsfyllt vin.
Champagne och andra välgjorda mousserande viner har många gånger en överlägsen lagringspotential, förutsatt att vinet ligger svalt och korken hålls fuktig. Skälet ligger i att det utrymme som finns kvar i flaskan är fyllt av samma koldioxid som finns i de små bubblorna, i stället för det syre som annars får vinet att förvandlas till vinäger.
Allra längst når champagnen i magnumbutelj. Skälet är att flaskhalsen är mindre i förhållande till flaskans rymd.
”En magnum är perfekt för två, om bara den ena dricker”, är ett påstående som jag första gången hörde i Portugal för en fem, sex år sedan. Det lät så kul att jag genast översatte det till champagne. I dag har detta ordstäv lagts i munnen på både Churchill och andra champagneprofiler. Så blir det lätt med bevingade ord.
Sanningen är dock att champagne, liksom andra alkoholhaltiga drycker inte bör njutas i ensamhet. Det ligger förstås också i priset: den som vill dränka sina sorger har både billigare och effektivare alternativ.
Att champagnen ska vara kall, torr och gratis är numera en klyscha så sliten att den är lika tröttsam som omöjlig att undvika. Visst är det roligast om någon annan betalar. Men om du vet att varje flaska genomgår över två hundra arbetsmoment innan den lämnar vinkällaren, så känns det nästan humant att punga ut med några hundralappar.
Av alla uttjatade upprepningar kring denna dryck är den mest missriktade att man ska börja med det godaste och spara budgetskumpan till tolvslaget. Det rådet bör bara följas av dem som tror att njutningen ligger i överflöd.
Drick bara så mycket att du har smaklökarna i behåll ända fram till midnatt! Champagne är lika gott före som efter maten – till den med, för den delen. I listan hittar du över femtio goda vänner i både små och jättestora flaskor som erbjuder ett riktigt Gott Nytt År.