Det är en ödets ironi att ekovinerna ingår i det som Systembolaget kallar ”det hållbara sortimentet”. Tanken är god, men rubriken fel. En stor del av ekovinerna håller nämligen inte måttet, vare sig det gäller kvalitet, prisvärde eller hållbarhet. Många är för gamla, utslätade eller allmänt ointressanta. Det märks också på efterfrågan som viker för första gången sedan 2005. Visst finns det goda ekoviner, men antalet fynd har minskat dramatiskt.

Den första heltäckande provningen av ekoviner gjordes här i DN 2009 och resulterade i ett femtiotal viner med överbetyg mot sju som bedömdes som ej prisvärda. Sedan dess har andelen toppskott mer än halverats, medan stolpskotten tredubblats.

Anmärkningsvärt är också att antalet startande i Systembolagets ekoprovning är lägre i dag, trots att försäljningen ökat med femtio procent. Det förklaras med att flera lanseringar inte uppfyllt försäljningsmålen. För min del ser jag andra skäl.

När ekovinerna gjorde entré på bred front höjde en rad etablerade publikfavoriter ambitionen och ekocertifierades. Det satte fart på försäljningen, utan att självklart vara resultatet av konkreta miljöval bland vindrickarna. Tyvärr har flera storsäljare, främst från Sydamerika, inte hållit samma klass på senare år och det har påverkat försäljningen negativt.

Ett annat bekymmer är att Europas senaste vinskörd på många håll blev besvärlig. Det märks på kvaliteten, men tvingade också många vinbönder till åtgärder som i sin tur innebär att viner som för ett år sedan var ekomärkta kanske inte är det i morgon. Till all olycka kan det dröja flera år innan vingården åter kan ekocertifieras.

Låt mig tydligt deklarera att jag är en varm anhängare av ett naturnära jordbruk, trots kritiken ovan. Jag är fullt beredd att hålla med om att ekologisk, till och med biodynamisk odling ger godare viner och jag har flera exempel. Samtidigt är det betecknande att de flesta av dessa inte är officiellt certifierade, trots att de uppfyller kriterierna.

– Jag hatar att bespruta, säger vinmakaren Pierre Trimbach som gör världens bästa riesling, Clos Ste Hune, på ett jordnära sätt utan att deklarera det. Men det handlar om min livsåskådning och min inställning till jordbruket, inte om marknadsföring.

Den ledande förespråkaren för biodynamisk vinodling, Nicolas Joly, som gör den fantastiska Coulée de Serrant i Loiredalen, håller med. Denna profet blir högröd av ilska så snart de vinproducenter kommer på tal som söker vinning på det som för honom är avgörande för vår jords överlevnad.

Begreppet naturviner har på senare tid blivit högsta mode på trendkänsliga restauranger, även om nischen är smal. Tyvärr är dessa naturviner extremt transport- och lagringskänsliga, beroende på att man dragit ned användningen av svavel. Resultatet blir viner som många gånger har större likhet med vinäger och där flaskvariationen är förfärande.

Tilläggas ska att dessa naturviner inte ryms inom något som helst regelverk och några sådana finns heller inte i tabellen. Systembolaget erkänner bara de officiella ekomärkningarna som från och med skörden 2012 även ska innefatta tillverkningen.

– Jag sysslar inte med naturviner. Per definition är vin ingen naturlig produkt, utan människans skapelse, sa den biodynamiska vinmakerskan Helène Thibon från Mas de Libian i Rhônedalen när hon besökte Stockholm förra veckan.

Pierre Trimbach ovan håller med och deklarerar frankt att han inte kan tänka sig att göra vin utan svavel. Det är en ren naturprodukt, tillåten och en absolut förutsättning för att ge vinet hållbarhet. Därmed inte sagt att halten ska överdrivas. Det är också sällan fallet. Är du trots allt orolig kan det vara en idé att hälla över vinet på en rengjord flaska eller karaff, eftersom en del av svaveldioxiden är flyktig och försvinner vid luftning. Det gäller främst vita viner och boxviner där halten är högre.

Konkret kan sägas att det finns ett omfattande regelverk för vinindustrin. Fusk förekommer, men upptäcks som regel och enligt uppgift har inga allvarliga incidenter någonsin nått den svenska marknaden. Du kan med andra ord lugnt dricka ditt vin, förutsatt att du inte är överkänslig (främst mot histamin som naturligt finns i framför allt röda viner och kan orsaka migrän) eller dricker i sådan mängd att det verkliga giftet, alkoholen, skadar dig.

När jag nyligen besökte Nya Zeeland fick jag möjlighet att studera ett intressant forskningsprojekt där man sida vid sida jämförde ekologisk vinodling med den som felaktigt kallas traditionell (”traditionen” att använda konstgödsel och kemiska besprutningsmedel är inte äldre än ett sextiotal år). Resultatet, efter tre skördar, visar att en ekologisk vingård ger samma avkastning och kvalitet till något lägre kostnad, utan större problem med sjukdomar och skadeinsekter. Och då är Nya Zeeland på intet sätt gynnat av vår natur i detta avseende.

Att utifrån detta generalisera är kanske övermodigt, men budskapet är ändå uppseendeväckande och bör leda till att fler följer efter. Beskedet från handeln har emellertid varit att ekologisk odling är dyrare och det har gått ut över priset. Då är det inte konstigt att vi konsumenter i slutänden väljer efter prislappen eller smaken och inte efter övertygelsen.