Efter fem resor sedan 1991, tre de senaste fem åren, har jag upplevt en förändring i Chile som det kan sägas mycket om. Det mesta är positivt och Santiago kvalade i år in på Lonely Planets lista, strax efter Stockholm, över de tio hetaste huvudstäderna att besöka just nu. Antalet upptäcktsresande svenskar dit ökar också, lockade av ett land som erbjuder upplevelser utöver det mesta. Höstens studentprotester gav genljud i världspressen, men av det märker jag intet när jag besöker landet i januari.

”Så smalt är Chile att om alla klappar i händerna samtidigt, så ramlar halva befolkningen i havet. Därför applåderar man uppifrån och ned, ungefär som en bälg.” Skämtet har chilenarna själva hittat på, men det är inte utan anledning. Från norr till söder är det 430 mil, längre än mellan Treriksröset och Rom, men med en genomsnittlig bredd på knappt femton mil.

Miguel Torres utnämnde Chile till ”vinets paradis”. Den spanska vingurun var den första europén som etablerade sig där borta när Chile återvände till den internationella arenan. Skälen är flera.

Vädret är generöst med sol i överflöd. Regnar gör det bara periodvis och på flera håll i stort sett inte alls. Vatten finns det dock, tack vare avrinning från Anderna. Till det kommer den kalla oceanen och de höga bergen som garanterar svala nätter och en lång mognadsperiod. I norr finns stora öknar och i söder har vi Antarktis. Från alla väderstreck är Chile skyddat mot parasiter och sjukdomar. Resultatet blir perfekt mogna druvor utan mögel och röta.

Förutsättningarna kan inte vara bättre, men för mycket av det goda är som bekant inte alltid bra. Precis som i Bibeln innebär Paradiset också frestelser. Kvalitet och kvantitet går sällan hand i hand. Tiden efter Pinochet ledde till en expansion för vinindustrin. Det gick fort och det blev inte alltid rätt. Anseendet steg ändå raskt och budgetvinerna strömlinjeformades för en bred succé. Framgångarna har varit stora, men inte tillräckliga och definitivt inte slutgiltiga.

Längden till trots är det mellan öster och väster som Chiles spännvidd finns på vinsidan. Kustbergen bjuder sitt klimat och sin jordmån, Andernas utlöpare sin. Men det var ur den bördiga dalen där emellan som man började ösa ut vin på världsmarknaden.

Ska jag sammanfatta de chilenska vinerna i detta perspektiv är de alltid goda och som regel väl prisvärda, men i längden enkelspåriga. Det blir som amerikanska såpoperor: allt är så perfekt och skådespelarna så vackra, men inget känns riktigt och realistiskt. Själen saknas. Detta håller nu på att ändras.

En av de tongivande är Pedro Parra, en i Frankrike skolad vingeolog som sällat sig till den växande skara som kallas terroirister. ”Terroir” är vinspråk som inte bara beskriver vinets ursprung, utan en vinmakning som återspeglar växtplatsen unika egenskaper. Parra beskriver allt annat som ”McDonald’s-viner” och gräver en grop i vingården där vi står för att visa vad det är som gör ett vin unikt. Hemligheten ligger i rötternas penetrering av jorden, ända ner i berget, och han är övertygad om att Chile kan producera viner av absolut världsklass.

Mina provningar motsäger inte detta, även om merparten skymmer detta med en alltför grön örtton, en alltför söt fruktarom och en flödig alkohol som knappast släcker törsten. När jag i januari smakade Seña 1995, den första årgången av detta prestigevin (ikoner, kallar chilenarna själva sina premiumviner) blev jag förbluffad. Det smakar som en bordeaux av bästa slag, trots att priset är mindre än en tredjedel (i beställningssortimentet finns den senaste årgången, 2007: nr 71881, 649 kr).

Lika övertygande är den syrah jag får smaka direkt ur fatet hos Viña Falernia. Med undantag för australiska Grange och något annat enstaka är detta det bästa smakprov jag upptäckt av denna druvsort utanför norra Rhônedalen. Ändå hävdar dess upphovsman att han skulle kunna sälja det kring hundralappen per flaska här i Sverige. Det vore alla tiders bästa köp!

Trots detta går Chiles viner kräftgång på Systemet. Sammanräknat är nedgången blygsam, men räddningen 2011 låg i en stark uppgång för rosé och mousserande. Ingetdera är något Chile satsar på, trots en törstande svensk marknad. Bortser man från detta ser läget inte ljust ut. Inte heller har man velat satsa på boxmarknaden och utan framgångar där går försäljningen i stå.

Skälet ligger i en tröghet i Systembolagets lanseringar. Det som säljer mycket ges större uppmärksamhet, det som minskar hamnar allt längre in i skuggan. Inte heller gör många av Sveriges hundratals vinimportörer mycket för att ändra denna kurs. En upptäcktsresa till detta vinland vore på sin plats. Ut med det gamla, in med det nya!

Till det senare hör Koyle, ett vinhus som skapats av en legendarisk vinfamilj i Chile: Undurraga. Men vinhuset som bär släktens namn är sålt till investerare. I stället satsar de tre bröderna på en biodynamisk vingård. Cristobal Undurraga har återvänt från sitt arbete som vinmakare i Bordeaux och tagit med sig erfarenheter och en ambition som inte kan sägas vara annat än högtflygande. När vinprovningen är avslutad konstaterar jag att man har alla byggstenarna, men saknar det slutgiltiga vinet. Bröderna visar sig vara av samma uppfattning och plockar fram ett vin ur gömmorna som ingen ännu fått smaka. Det är ett vingårdsvin av bästa slag, fyllt av den terroir som kan förändra vinsnobbarnas syn på Chile som massproducerande vinproducent.

När jag står i Leyda blåser en sval vind genom vingården. Här är det tio grader kallare än i det Santiago som ligger bara någon timme bort. Av samma skäl är Miguel Torres en av dem som plöjer ny mark i söder. Errazuriz har planerat en gigantisk vingård i Aconcagua Costa med lika svalt klimat. Montes, landets stora vinreferens, söker sig också mot havet och kollegerna följer nyfiket efter. Andra ger sig upp på hög höjd mot Anderna. Här ansågs det tidigare omöjligt att odla vin, men nu pumpas vattnet upp. Avkastningen begränsas och kvaliteten stiger.

Allra mest dramatiskt är det i Elqui, långt uppe i norr. Redan innan Amerika fanns på kartan byggde indianerna kanaler längs dalgången och tog till vara det livgivande smältvattnet från Anderna. Addera till det en luft så ren och klar att området lockar astronomer från hela jorden. Här lyser varje stjärna som en diamant på den svarta natthimlen. När kvällen kommer är det som att dra ner en rullgardin. Lika snabbt sjunker temperaturen. En skillnad på tjugo grader mellan dag och natt är ingen ovanlighet i denna trakt.

Vegetationsperioden, tiden mellan knoppning och skörd, är exceptionell i norra Chile. Vinåret börjar i oktober och de sista druvorna är inte bärgade förrän i månadsskiftet juni–juli. Nio månader, det är annat än de hundra dagar som man normalt talar om.

När vi återvänt till vingårdsägarens hus är natten ogenomtränglig. Strax brinner stora brasor av knotiga vinstockar i eldgrytor och grillen förses med glödande kol som skyfflas ihop till en pyrande bädd där smakrik flankstek och chorizo blir doftande aptitretare i väntan på huvudmålet. Det är precis lika läckert som det låter och en upplevelse som frestar alla sinnen, en fröjd för såväl ögon som näsa och mun. Här uppe skrivs i dag vinhistoria.

Bengt-Göran Kronstam väljer tre chilenska favoriter

2010 Maycas del Limarí Reserva Pinot Noir
Nr 70692, 99 kr
När jag i januari ingick i en jury som skulle välja ut Chiles bästa viner imponerade Syrah och Pinot Noir stort. Fantastiska viner finns även av andra druvsorter, men här har utvecklingen gått fram med stormsteg. Maycas är ett ambitiöst projekt av Concha y Toro, Chiles största vinhus, och smakprovet här har en vidunderlig syra som man sällan hittar i en pinot utanför Bourgogne eller Nya Zeeland.

2009 Donna Maria Syrah
Nr 6881, 119 kr
Signaturen bakom detta vin är Falernia, som nämns i texten, och druvsorten är också Syrah. Råvaran kommer dock från Limarí, söder om Elqui, och stilen är lite annorlunda. Här är det mer pang på rödbetan med samma fruktkoncentration, men något högre fruktsötma. I grunden är det föredömligt druvtypiskt med en köttig, kryddpepparörtig arom som kommer att vara perfekt när grillsäsongen öppnar sig.

2007 Seña
Nr 71881, 649 kr
Detta är i dag Chiles bästa rödvin i klassisk bemärkelse. Vingården ligger vidunderligt vackert i en perfekt miljö och odlingen är helt biodynamisk (även om detta inte anges på etiketten) med breda korridorer av andra växter som ska locka till sig insekter och småkryp. Vinet är förföriskt redan nu, men kan utan problem sparas femton år eller mer om flaskan förvaras svalt, mörkt och liggande.