Det stora suget efter nya smakupplevelser är unikt och har präglat den svenska vinmarknaden mer än i något annat land. I detta har Systembolaget haft en avgörande roll, förstärkt av vinjournalisterna som haft fördelen av att kunna skriva om konkreta rekommendationer som alla läsare kan hitta på givna inköpsställen. Det hela började med ett reklamförbud mot alkoholannonsering 1979, precis när vinboom­en slog igenom och monopolet medvetet förbättrade sitt utbud.

När Systembolaget vid mitten av åttiotalet öppnade tre specialbutiker med ett eget sortiment, tillgängligt för beställningar från hela landet, fullkomligt exploderade både nyfikenheten och urvalet. Den insats monopolet gjorde för en svensk vinkultur, baserad på smak och inte på fylla, ska inte underskattas och är värd allt beröm. Men det skedde inte utan invändningar internt. Butiksarbetet förändrades och blev mycket mer krävande.

Den som banade väg för detta var Systembolagsdirektören Rune Hermansson, som sedermera lämnade monopolet i protest mot lördagsstängningen. Efteråt kom Gabriel Romanus, före detta socialminister som varit en av initiativtagarna till lördagsstängningen, och Anitra Steen som i onsdags avtackades efter sina minst sagt turbulenta år som chef. Båda dessa har gärna framhållit sig själva när det gällt Systembolagets goda urval, men någonstans har det hela liknat biskop Brasks ”härtill är jag nödd och tvungen”.

Under alla dessa år har Systembolaget famlande försökt sig på olika varianter för att göra livet så lätt som möjligt, utan att tumma på sitt uppdrag: att ge svenska folket den service och det urval som gör att vi accepterar de inskränkningar den solidariska alkoholpolitiken kräver. Sortimentet är det inget fel på, om du inkluderar det som importörerna själva erbjuder i beställningssortimentet, men sättet att förmedla det lämnar mycket att önska.

Riktigt fel blev det 2005 när då Systembolaget bestämde sig för att i förväg begränsa antalet flaskor som lanserades av nyheterna. Bara två gånger om året skulle vinerna få en permanent listning som baserades på det som är avgörande för all normal handel: tillgång och efterfrågan.

Idén i sig var inte så dum, på papperet, men kräver stor lyhördhet och framför allt flexibilitet. Ingetdera är särskilt utmärkande för ett monopol och Systembolaget är inget undantag.

Nu var heller inte tanken att det skulle bli bättre för oss kunder, utan målet var att förenkla det egna arbetet.

Framför allt var idén omöjlig att förmedla till kunderna och kritiken har inte varit nådig.

Efter fyra svåra år är tiden nu mogen för en reträtt och nästa år försöker sig Sy­stembolaget på en ny variant. Tyvärr är den än mer snårig och kommer att ställa till det ännu värre för oss kunder. Antalet nyhetslanseringar minskas nämligen och periodiciteten försvinner. Några månader blir det inga nyheter alls, andra blir det tillfälliga bekantskaper och två gånger om året blir det fasta lanseringar. Fattar du? Rörigt är bara förnamnet till denna sörja, särskilt när den enda externa informationskanalen för detta är tidningarnas nyhetsrecensioner.

En fördel ska dock nämnas: inköpsvolymerna ska ökas för att bättre motsvara efterfrågan. I gengäld minskas dock antalet nyheter. Det blir gungor mot karuseller, men samtidigt kan en ökad öppenhet skönjas för beställningssortimentet och, hör och häpna, Syst­embolaget öppnar sent omsider för näthandel.

Som vanligt kan man säga att monopolet tar ett steg framåt och ett bakåt. Den valsen kommer att sluta i spagat. Räkna därför med ytterligare några år innan Systembolaget genomför det enda riktiga, att sprida ut de fasta lanseringarna över året och tillåta påfyllning där efterfrågan på tillfälliga inköp visar sig vara större än prognosen.
Fast kanske kan det gå ännu snabbare. När Anitra Steen nu slutar efterträds hon för första gången i svenska alkoholhistoria av en vd från näringslivet.

Det är en smärre revolution. Inte för att det kommer att förändra Systembolagets alkoholpolitiska ansvar, och det ska det väl heller inte göra, utan för att det förhoppningsvis kan förbättra den andra och marknadsanpassade delen av bolagets verksamhet. Förväntningarna är stora.

Månadens vinlista är inte imponerande. I ärlighetens namn ska dock sägas att en hel drös nya roséviner recenserades för en vecka sedan. Men man kunde förvänta sig ett större (och bättre!) utbud av vita viner nu när våren äntligen kommit. Det enda som känns angeläget är 2008 Skouras Cuvée Prestige (nr 95106, 79 kr) och då främst för att utbudet av grekiskt vin länge varit så eftersatt.

Lite bättre är det på den röda sidan, särskilt om du gillar frukt- och alkoholstinna viner. Det australiska 2007 Marquee Classic GSM (nr 95028, 79 kr) håller hela 15 volymprocent, en femtedel mer än ett traditionellt vin, men klarar ändå balansen om du ackompanjerar med lika smakrik mat. Doften är stor och eukalyptuskryddad, smaken fruktmassiv och gelébärig i mäktigt sammansatt, extremt alkoholpotent, ursprungstypisk stil. En sak kan jag lova: det är lika finstämt som en blåsorkester med bara bastubor.

I samma stil hittar du 2007 Pittacum (nr 95141, 118 kr) och 2006 Cistus Reserva (nr 95113, 119 kr). Båda kommer från den iberiska halvön, men från var sitt land. Avståndet mellan Bierzo i Spanien och Dourodalen i Portugal är dock inte stort och båda vinerna är massivt fruktintensiva i en profilstark, fatrostad och mycket modernt designad stil. Gott betyg får också det argentinska 2006 Moebius Bonarda (nr 95045, 89 kr). Det är lika fullmatat, men med en pyrande rökighet som lockar fram grillen.

Gillar du mer tidlösa vinupplevelser, så satsa i stället på 2006 Novas Cabernet Sauvignon Merlot (nr 95025, 87 kr) från Chile. Även detta är potent så det förslår, men med en större skärpa i syrorna. Modernt och klassiskt, jag önskar man kunde säga detsamma om Systembolaget.