Så kom den då till slut, vintern, och inte bara hos oss. Delar av Italien fick mer snö än i mannaminne och nu är oron stor inför det kommande vinåret. Bengt-Göran Kronstam har smakat sådant som redan är buteljerat och nu nått Systembolaget.
Lars Karlson är en läsare som ber mig göra temaprovningar inom de respektive smaktyperna. Skälet är att han vill lägga upp ett handlager hemma för framtida bruk. Inte av samlarvurm, utan för att det är praktiskt och mycket roligare att ta fram något sparat än att trängas på Systemet. Med smaktyperna blir det lättare att gruppera vinerna och vad de ska serveras till, menar han. Men det allra viktigaste skälet är förstås att ett vin ofta smakar godare efter en tid: syrorna rundas av, doften växer till sig och i smaken breddas paletten.
Jag håller med i allt, men väljer ändå att presentera flera smaktyper samtidigt. Det beror på att smaktypen inte är förhandstippad, utan avgörs i själva provningsögonblicket. Lika viktigt är att alla läsare ska hitta något som passar just hans eller hennes smak här i DN varje lördag. För att lättare förstå varje smaktyp är också jämförelsen mellan dem avgörande. Detta är ingen vetenskap, utan en schematisk vägledning och gränserna mellan smaktyperna är flytande (sic!).
Förenklat kan sägas att grupperingen bygger på vinernas grundläggande egenskaper i fråga om syror, fyllighet/alkohol och sötma. De är med andra ord en vidareutveckling av de klockdiagram som du hittar i Systembolagets prislista. Där har man också smaktyper och det händer emellanåt att läsare undrar varför vi inte har en gemensam indelning. Den frågan bör ställas till Systembolaget som följt DN:s exempel, men skulle ändå inte vara möjlig av de skäl som nämns ovan.
På sjuttiotalet började amerikanerna särskilja vinerna efter råvaran. Druvorten gav namn åt vinet. Det var en första smakindelning, men utan att ta hänsyn till andra faktorer som påverkar vinets karaktär: klimat, jordmån och inte minst det arbete som görs i vinkällaren. Smaktyperna går ytterligare ett steg på denna väg, från geografi och råvara till det som är det allra viktigaste: hur smakar vinet och vad passar det till? Här har du svaren!
Förr delades vinlistan in efter ursprung. Frankrike var navet i vinets värld och i dess omkrets svävade tre planeter: Tyskland, Italien och Spanien. Avlägsna stjärnor syntes knappast på denna himmel. Portugal hade sitt portvin, Ungern sin tokajer och Sydafrika sitt söta Constantiavin. Men i vinglaset upptäcktes Nya världen inte förrän på åttiotalet, om du bortser från sådant som importerades i tankbåt för att stilla ett sug som handlade mer om alkohol än smak. I dag är globaliseringen total även på detta område, till glädje för en ständigt växande skara som förstått att mat och dryck kan göra mer än att stilla hunger och törst.
Veckans vinlista bjuder nya årgångar av gamla vinbekanta från både när och fjärran. Vi börjar med champagne. Ett bättre sätt att fira ett nytt år än med 2005 Nicolas Feuillatte Brut Chardonnay (nr 7592, 299 kr) finns knappast. Det är en sprittande fanfar som snabbt väcker aptiten på mer, och vinlistan bjuder goda viner för alla tänkbara typer av mat. Nåja, det finns en del undantag också. Varningsflagg hissas bland annat för 2010 Lambrusco della Emilia Bianco, ett vin som inte duger till något. Även det bubblar, men knappast aptitretande. Avståndet till champagnen är lika stort som mellan himmel och helvete.
VECKANS VIN(N)ARE
1) Briccotondo Barbera
Årgång: 2010
Pris: 77 kr, nummer: 2773
Ursprung: Piemonte, ett vinområde som sträcker sig från Turin och ner mot Ligurien och Genua i norra Italien.
Producent: Fontanafredda är ojämförligt störst när det gäller barolo, Piemontes högst klassade vin. Efter en nedåtgående spiral har detta vinhus genomgått en grundlig modernisering på senare år.
Druvsort: Barbera är en piemontesisk specialitet som traditionellt görs ut i saftiga, fruktsyrliga viner som detta, men numera förekommer också mer pretentiösa (och dyrbara), fatlagrade viner.
Doft/smak: Ung, frisk, aptitretande, druvtypisk doft. Utmärkt, mycket frisk och tydlig, ändå helt okomplicerad smak med mjukmullig struktur som balanseras perfekt av en frisk, matvänlig fruktsyra.
Passar till: Serveras med fördel till charkuterier och andra antipasti, men smakar också bra till pasta, pizza och stekt fisk.
Lagring: Detta vin bör drickas inom något år för att den excellenta fräschören inte ska gå förlorad.
2) Penfolds Shiraz Mourvèdre Bin 2
Årgång: 2010
Pris: 119 kr, nummer: 6325
Ursprung: På etiketten anges att vinet kommer från South Australia.
Producent: Australiens vinexport domineras av gigantiska Treasury Wine Estates där Penfolds är i kvalitetsmässig särklass. Allra mest känt är Penfolds Grange, Australiens dyraste vin.
Druvsort: Shiraz är syrahdruvan i australisk tappning: varmjordspräglad och ofta kryddad med amerikansk vaniljek. Mourvèdre är en än mer stursk druvsort, härskare i franska Bandol.
Doft/smak: Hårt sammanknuten, fruktmullig doft. Djup, fruktig, mycket välgjord smak i perfekt balanserad, föredömlig aussiestil.
Passar till: Riktigt kraftfulla och mustiga rätter av mörkt kött, gärna med en lika smakrik sås som vinet och med tillbehör som matchar detta.
Lagring: Liggande svalt, mörkt och stilla utvecklas detta vin minst tio år, enligt vinmakaren. Detta har Systembolaget missat i sin information.