Skruvkorken kallas stelvin när det gäller vin. I både USA, Australien och Nya Zeeland finns i dag ett flertal vinproducenter som erbjuder även sina finaste prestigeviner med denna förslutning. Och i det annars så konservativa Schweiz har skruvkorkarna länge använts för de skira chasselasvinerna.
Här i Sverige kan vi också tala om ett trendbrott. Ett trettiotal viner på Systemet har redan lyft på korken. Däribland lyxiga prestigeviner som 2003 The Virgilius Eden Valley Viognier (nr 99057, 269 kr), 2004 Grosset Polish Hill Riesling (nr 99162, 279 kr), båda vita, och de röda 2003 Felton Road Pinot Noir (nr 16205, 295 kr) och den nyligen slutanmälda 2002 Quartz Reef Pinot Noir (nr 6397, 299 kr).
Ett annat vin som redan bytt är förra årets mest prisvärda vitvin, i vinjournalisternas omröstning, 2004 Georg Breuer Riesling Sauvage (nr 5899, 109 kr). Flertalet är dock billigare, som 2003 Pamona Riesling Spätlese (nr 6657, 60 kr), 2003 Jacobs Creek Dry Riesling (nr 2438, 69 kr) och 2003 Penfolds Rawsons Retreat Riesling (nr 16406, 74 kr).
På sikt kan vi förvänta oss att en stor del av alla viner som är avsedda att dricka unga och med fokus på fräschören följer samma trend. Främst handlar det om viner på druvsorterna sauvignon blanc, riesling, viognier och albariño, liksom många viner som säljs under mer märkes- eller ursprungsbaserade namn. Chablis och petit chablis är sådana. Säkert kommer också en stor del av rosévinerna att följa samma trend.
- Äntligen, säger nog Arne Bresky, på sin tid fabrikschef och ingenjör på det statliga vin- och spritmonopolet, i sin grav. Detta kämpade han för redan på 1970-talet, men då var inte marknaden redo. Vin var fortfarande fint, hellre än gott.
1977 övergick Vin- och Spricentralen i stort sett genomgående till skruvkapsyl för sina härtappningar, även för lagringsbenägna viner som madeira och portvin. En del billigare viner hade redan tidigare andra förslutningar, främst den lilla plasthatten -
realkakapsylen - som kapsejsade varje uns av den status som behövdes för att lyckas erövra kundernas förtroende.
Debatten gick också hög inom såväl Vin & Sprit som Systembolaget och det dröjde inte länge för Bresky och de andra teknikerna fick vika sig för produktfolk och vinkännare. Skruvkapsylerna reserverades för de sämsta och mest berusningslämpade vinerna. Men det var då det.
I dag är detta det mest diskuterade i vinets värld. Många är ännu inte övertygade, andra vågar inte, men alla är överens om en sak: vinkorken ställer till stora problem. Dåliga korkar förstör mängder av viner, och det utan att många kunder förstår varför. I tron att det är själva vinet som är dåligt väljer man något annat nästa gång. Den risken gillar inte vintillverkarna.
Det hela beror på en kemisk reaktion mellan kork och vin, tca eller trikloranisol, som tros bero på en kemisk reaktion mellan det klor som används för att bleka korkarna och mögelsporer. Några droppar tca räcker för att få en hel simbassäng att stinka som en gammal fuktskadad källare. Upp till tio procent av allt vin är mer eller mindre infekterat, enligt de värsta olyckskorparna. Mellan två och tre, kanske fem procent, är det definitivt av de viner jag provar. Klart att något måste göras.
Först ut var plastkorkar, men dessa har nu visat sig vara ett riktigt gissel. Plasten är ingalunda hermetisk och det går ut över vinets hållbarhet och kvalitet. Att den också gärna sitter som klistrad i flaskan har många fått känna av.
Ett annat alternativ är en glaskork med en liten plastring som smiter tätt mot flaskan. Den hittar du bland annat i 2004 Schloss Vollrads Riesling trocken (nr 5846, 89 kr) och fungerar utmärkt, men kan närmast ses som en kosmetisk eftergift för konservativa vinvänner.
Skruvkorkens förespråkare radar i stället upp argumenten som talar för sig själva. En flaska med skruvkork är lättare att öppna, du behöver varken korkskruv eller muskler och flaskan kan återförslutas lika tätt som från början.
Flaskan är dessutom helt lufttät och många menar att vinet till och med håller längre på detta sätt. På så sätt kan man också hålla nere tillsatsen av svavel, främst i vita viner som annars snabbt förlorar både färg och fräschör. Flaskorna kan därutöver förvaras stående och är mindre känsliga för temperaturväxlingar. Men framför allt försvinner risken för korkdefekter.
Men samtidigt är det inte alla, varken vinfolk eller konsumenter, som faller för sådana argument. Även korkskruven kan skapa odörer, påstås det. Länge hävdades också att korkens porer var nödvändiga för att vinet skulle andas, men det har visat sig vara fel. Tvärtom är korkens fördel just att den är elastisk och sluter helt tätt. Den luft som finns i flaskan räcker för att vinet ska mogna.
Den största invändningen ligger i stället på det emotionella planet. Korkens ploppande är ljuv musik för många. Vinromantiken har sin egen aura. Men det håller på att revideras.
Bröderna François och Jacques Lurton hör till de stora vinmakarna. Inte enbart för att de är skickliga, utan framför allt för att de besitter en sällsynt fingertoppskänsla för vad vi kunder vill ha i våra vinglas. Det handlar om både pris och kvalitet. Svenskarna fick bli försökskaniner när bröderna ville prova vår mottaglighet för skruvkorkens fördelar i vinet Les Fumées Blanches (nr 22139, 65 kr).
- Jag sätter Sverige i en särskild klass, säger François Lurton. Ni svenskar är öppna för nyheter och har en mycket sundare attityd till vinet än på andra håll. Här finns varken fördomar eller fördummande traditionsfixering.
Pappa André Lurton är en lika stor som påstridig pionjär hemma i Bordeaux, dessutom distriktets största vingårdsägare med några riktiga juveler på vinlistan. Korkproblemet har engagerat honom starkt och nu har även han beslutat sig för att satsa på skruvkapsyler, till och med för de röda vinerna. Övergången har redan påbörjats.
Michel Laroche, med omfattande vingårdar i både Bourgogne och södra Frankrike, har också tröttnat på alla korkdefekta viner och följer Lurtons exempel. I det annars så konservativa Frankrike är detta närmast en revolution.
Bill Hardy, från den legendariska vinmakarfamiljen i Australien, är beredd att gå ännu längre. Han avslöjar att man nu testar skruvkapsyler även på sina dyrbaraste lagringsviner. Kollegan Penfolds lägger numera till och med undan en del av det lika kultförklarade som långlivade Grange för att se vad som händer.
- Vi vet att olika plaster släpper genom olika mängd syre, säger Hardy. Det innebär att vi kan välja täthet på plastpengen inuti kapsylen efter hur lång tid vinet ska lagras.
Resonemanget känns hisnande. Teoretiskt skulle du alltså kunna välja olika varianter av samma vin, beroende på när du vill dricka det. Steget till datummärkta viner - inte bara med skördeåret, utan också med hållbarheten angiven - är också en möjlighet.
En sak är säker: skruvkapsylen är här för att stanna! Redan på 1960-talet experimenterade i hemlighet vinslotten Latour och Mouton Rotschild med detta. Då var tekniken inte tillräckligt utvecklad, men nu är den det. Vad sägs om att skruva upp en flaska av något av världens mest exklusiva bordeauxviner? Snart kan denna fantasi bli verklighet.