För tio år sedan var hälften av allt rödvin vi drack i Sverige spanskt och hälften av det kom från Rioja. Det var förstås ohållbart i längden: den svenska vinmarknaden präglas av stor nyfikenhet och gamla segrar är ingen framtidsgaranti. Vi väljer och vrakar det som ger mest för stunden.
Kännetecknade för Rioja är att en stor del av vindruvorna odlas av småbönder som sedan levererar till stora kooperativ. Dessa förser i sin tur de berömda vinhusen med råvaran, inte sällan i form av färdigt vin. När exporten till Sverige sköt i höjden såg underleverantörerna sin chans och höjde priserna. Motdraget blev sänkt kvalitet för att kunna hålla konsumentpriset.
Samma ekvation är aktuell nu när den svenska kronan rasat dramatiskt. Systembolaget säger kategoriskt nej till prishöjningar som skulle kompensera fullt ut för valutaförändringarna. För oss konsumenter är det förstås positivt, problemet är bara att Systembolaget samtidigt vägrar sina leverantörer att justera priserna mer än två gånger per år. Risken är då stor att vinproducenterna tvingas sänka kvaliteten.
Vad som är rätt eller fel är omöjligt att förstå. Både monopolet och dess leverantörer hävdar bestämt sin uppfattning. En sak kan vi dock konstatera: svenska vinkonsumenter gillar varken prishöjningar eller kvalitetsförsämringar. Då väljer vi något annat.
Just detta drabbade Rioja. Istället vände vi oss till Australien, Sydafrika, Chile, Argentina och andra länder som erbjöd mer smak för pengarna. Inte hjälpte det att dessa samtidigt stod för en mer fruktgenerös, alkoholmullig vinstil som många snabbt vande sig vid.
Men kanske har även denna nya vinstil kommit till vägs ände. Internationellt sägs nu efterfrågan öka på mer klassiska smaker. Önsketänkande, menar jag, men nog är det skönt med omväxling. Det finns plats för både det högoktaniga och det mer siligt eleganta vinet.
Så tycker tydligen många andra och riojavinet har fått en riktig smakstart under årets två första månader. Försäljningen har ökat med en femtedel, ett trendbrott som på sikt kan förstärkas ytterligare. Systembolagets sortimentspolicy gynnar nämligen det som ökar i försäljning. Populära viner hittar vägen till fler butiker, medan kräftgång ofta förstärks genom tillsnörpt distribution.
Den ökande efterfrågan på riojavin verkar dock ha kommit som en överraskning för bolagets produktplanerare. I det strida nyhetsflödet utgör rioja ett undantag och sedan oktober har bara tre nytillskott lanserats på bred front. Ett till kommer i april, men på detta område finns det anledning att tala om nyhetstorka.
Som så ofta utgör beställningssortimentet en frihetsventil med större omväxling och högre kvalitet. Inte minst gäller detta den stil som fått epitetet ”det nya Rioja”. Du hittar dessa under rubriken ”eldiga och mulliga”, just sådana som konservativa vinkännare argumenterar emot. Men viner som 2003 Artadi Viñas de Gain (nr 75091, 179 kr) och 2002 Ysios (nr 85952, 199 kr) är storartade viner med en oförglömlig koncentration i full balans. Lika mycket muskler, fast hårdare bett, uppvisar 2004 San Vicente (nr 99438, 309 kr) och 2004 El Puntido (nr 88662, 339 kr). Dessa viner håller absolut världsklass.
Men även mycket av det klassiska riojavinet, även i lägre prisklass, har genomgått en välbehövlig uppfräschning och känns i dag både aptitretande och tidsenligt. När jag provade 2006 Royal Claret (nr 2749, 64 kr) fick jag tidernas överraskning. En formidabel uppryckning har också skett i 2005 Ramón Bilbao Crianza (nr 6131, 70 kr). Exemplen är flera.
Mycket har moderniserats, men inte allt. Den klassiska riojastilen består av tegelröda, ljusa viner med knäckig vaniljsötma runt en sirlig piruett av åldersyra och mjuka tanniner. Ett utmärkt smakprov har du i 2004 Conde de Valdemar Reserva (nr 7512, 104 kr). Listans två äldsta viner 1999 Solagüen Reserva (nr 74542, 111 kr) och 1999 Rioja Bordòn Gran Reserva (nr 86815, 145 kr) är också bokstavstrogna de klassiska idealen.
En som lyckosamt hängt på trenden är Spaniens store vinguru Miguel Torres, bördig från Katalonien, som i maj lanserar sitt första riojavin i Systembolagets beställningssortiment. För en vecka sedan var han i Stockholm för att presentera denna nyhet och jag passade på att bjuda honom på middag med vinprovning. Till denna serverade jag bland annat en 1959 Federico Paternina Reserva Especial, inköpt på plats för många år sedan. Denna femtioåring blev kvällens stora sensation och visar att riojavinet är utvecklingsbart som få. Med tiden får det en sammetslen struktur som klär både vilt, lamm, kalv och fågel, inte helt olikt en mogen bordeaux eller bourgogne.