La Rioja är födelseplats för el rioja, även om delar av distriktet ligger inom provinserna Navarra och Alava. Vingårdarna ligger inklämda mellan bergen längs den gamla pilgrimsstigen till Santiago de Compostela. I väster skyddas dalgången mot fuktiga vindar från Atlanten, i söder av varma vindar från den spanska inlandsplatån, i norr mot isiga nordanvindar och i öster för den uttorkande fönvinden från Sahara.

Ur denna gryta kommer några av Spaniens bästa rödviner, av en del druvor och en del solsken. Det hela smaksätts med en nypa vaniljmättad ek, men framför allt av en osedvanligt lång lagring på gamla ekfat som ger den traditionella riojan en mognadsprofil som får betecknas som unik. I sina bästa stunder påminner det om en åldrad bourgogne eller bordeaux, men till ett pris långt under dessa storheter.

Distriktet består av tre delar – Alavesa, Alta och Bajo – som sträcker sig tolv mil längs floden Ebro från nordväst till sydväst. Som bredast är området inte fullt fem mil. Av 300 000 invånare har hälften lägrat sig i Logroño. Det mesta i övrigt är landsbygd.

Orten Haro är navet i vinets Rioja. Här ligger också restaurang El Terete, ett minst sagt opretentiöst mattempel. Innanför dörren står ägaren och grillar killing, dilamm och andra specialiteter. En trappa upp bänkar du dig för en sen långlunch med övriga gäster.

Vindistrikt har Rioja varit sedan åtminstone 1500-talet. På den tiden var det dock främst vita viner som producerades. Inte förrän mot slutet av 1800-talet började rödvinet dominera.

Framgången byggdes på det franska vinets bekostnad. Vid mitten av seklet smittades Bordeaux av svår mjöldagg. Handlarna sökte sig över bergen. Några år senare drabbades Frankrike av den vinlus som med tiden kom att ödelägga så gott som alla Europas vingårdar, innan man upptäckte att man kunde ympa vinstockarna på amerikanska, resistenta rötter. I ett försök att undkomma den lömska lusen tog sig franska vinbönder över Pyrenéerna.

Den för Rioja så karaktäristiska fatlagringen har anor från slutet av 1700-talet. Även här kom inspirationen från norra sidan bergen. Seden att använda amerikansk ek, till skillnad från de flesta andra europeiska vinodlare, härrör dock från Spaniens kontakter på andra sidan Atlanten. Men historia är en sak, framtiden är viktigare.

Spaniens ekonomiska revolution sedan landet gick med i EU har varit gigantisk och vinindustrin har hängt på. I dag har Rioja en rad spektakulära vinanläggningar, ritade av världsberömda arkitekter, bara de värda en resa i sig. Investeringarna har varit enorma och många gånger sanslösa, vilket spanjorerna nu får betala notan för. Men investeringarna har också moderniserat vinindustrin och gjort den redo att möta morgondagens krav.

Slentrianmässiga odlings- och vinifieringsmetoder har förkastats till förmån för ny teknik och nya rön, men kanske gäller den viktigaste förändringen ändå hygienen i vinkällarna. Vinerna har blivit renare, fruktigare och betydligt mer pålitliga.

En del håller envist fast vid det gamla och gör det med bravur. Allra mest gäller det López de Heredia, med den magnetiska vinprofilen María José som vinmakare och vinsignaturen Viña Tondonia som en av Riojas mest prestigefyllda och totalt kompromisslösa skapelser (enstaka flaskor återstår i Systembolagets tillfälliga sortiment när detta skrivs).

Något behov av modernisering finns heller inte och här bevisas med all önskvärd tydlighet att en uppdelning av rioja­vinerna i det nya och gamla saknar validitet. Det handlar i stället om bra eller dåliga viner som sedan kan smaka olika beroende på hur de framställts. En visit hos Lopéz de Heredia är ett måste för var och en som besöker detta vindistrikt.

– Talet om ”det nya Rioja” är passé, säger María José. De nya projekten handlar mer om investering än om nya stilar. Generellt kan sägas att dagens riojor är jämnare än förr. Men bättre, knappast?

En lika benhård traditionalist som förmår upprätthålla kvaliteten hittar vi rakt över gatan i La Rioja Alta. Men till och med ett så spektakulärt nybygge som Ysios hyllar de klassiska idealen. Här satsar man allt på ett kort, Tempranillo, men frågan är om det är en idé som kan sägas vara allmängiltig. Riojas andra rödvinsdruvor kan mycket väl få en renässans de kommande åren. Utvalda kloner av Graciano ger med rätt vingårdsskötsel ett ytterst mörkt och komplext vin. Detsamma gäller Garnacha och Mazuelo, den senare mer eller mindre identisk med södra Frankrikes Carignan.

Muga är ett annat vinhus som håller på traditionerna men ändå gör i högsta grad tidsenliga och personliga viner. Cune avancerar på samma sätt. Det nya vineriet är modernt med en nästan aggressivt maskulin arkitektur, men inuti cirklar allt kring en noga uttänkt vinifieringsstrategi som har gamla anor. Familjen Martínez Bujanda lyckas på samma sätt fylla en vågskål på vardera sidan med det som är nytt respektive traditionsenligt. Deras Conde de Valdemar är välkänt och finns i ett flertal varianter. Remelluri är där­emot okänd för många, men vingården är paradisisk och vinet… ja, det är himmelskt! Palacios Remondo är en annan producent att sukta efter. Bakom etiketten hittar vi i dag en av Spaniens verkliga giganter, Alvaro Palacios, som taggat upp ambitionerna till topp.

Vi befinner oss nu i Rioja Baja, det vinområde många helst talar tyst om. Även här finns förutsättningar att göra femstjärniga viner från mycket magra jordar där vinstockarna svältföds till att prestera sitt yttersta.

Femstjärnigt är också Sierra Cantabria, med flera smakprov i beställningssortimentet, och undertitlarna Señorío de San Vincente och Viñedos de Páganos som stjärntecken. Andra namn att hålla på tungan är Artadi och Fernando Remírez de Ganuza, men också Finca Allende och Roda. Alla finns representerade på Systembolaget.

För trettio år sedan var Napa Valley en slumrande glesbygd, i dag är det ett av Kaliforniens hetaste turistmål. Kanske är utvecklingen i Rioja på väg åt samma håll, inte minst genom Marqués de Riscals fantastiska vinhotell som ritats av den kanadensiska arkitekten Frank Gehry och inte står Bilbaos konstmuseum efter. Det är en surrealistisk vy, likt ett en farkost från en främmande planet som landat mitt i den gamla byn.