Aldrig tidigare under de trettiosex år jag varit en del av Sveriges vinvärld har förhållandet mellan Systembolaget och dess leverantörer varit sämre än i dag. Skälet ligger i monopolets ovillighet att anpassa sig till dagens bistra ekonomi. Som vanligt är kritikerna dock rädda för att uttala sig öppet.
Vad som är rätt eller fel i detta är omöjligt att avgöra. Med konsumentintresset som kamouflage strävar monopolet medvetet för att kväva det stora antalet leverantörer, hävdas det. Att det kan ligga något i det visade sig när finska Altia beslutade sig för att lägga ner sitt svenska dotterbolag Premium Wines. Skälet är lönsamhetsproblem. Fler står på tur, om man får tro olyckskorparna.
Betyder då detta något för oss konsumenter? Är inte andra beredda att ta upp stafettpinnen? Sverige är världens mest flexibla och nyfikna vinmarknad. Möjligheterna borde vara stora.
Så är det också, men samtidigt är marknaden extremt konkurrensutsatt med minimala marginaler. Systembolagets yvs gärna över detta och framhåller sig själv som en skicklig inköpare. Det påståendet saknar grund. Skälet ligger i stället i tidningarnas vinrecensioner som är helt baserade på prisvärdet, i kombination med en alkoholskatt som gynnar kvalitet på bekostnad av kvantitet. Det gör dyrt vin billigt i en internationell jämförelse, medan budgetvinet här oftast kostar mer än på andra håll. Sådan är alkoholpolitiken.
Att Systembolaget skulle vara en särskilt skicklig inköpare får heller inget stöd i de nyhetsprovningar DN Söndag publicerar varje månad. Andelen fynd är där betydligt lägre än när vi testar nya årgångar av etablerade viner, där du och alla andra kunder satt betyg. Ser vi till beställningssortimentet, det sortiment som importörerna själva listar och som finns tillgängligt via Systembutikerna, är skillnaden slående. Nästan hälften fick betyget Bästa köp eller högre när jag nyligen provade hela urvalet på 1 700 viner. Mer om detta nästa söndag.
På onsdag är det dags för den första av årets två nyhetssläpp av viner som ska finnas ett helt år framåt. Inte heller detta ger något stöd för att Systembolaget skulle vara bättre än marknaden på att välja vin. En mer slätstruken samling är svårt att tänka sig.
I tabellen hittar du de viner som häver sig över kanten och ett antal som jag hissar varningsflagg för. Egentligen skulle den delen vara ännu större, om bara utrymme fanns. Håll dig till de rekommendationer du hittar här.
Av utrymmesskäl har jag också tvingats banta bort ett antal roséer. Dessa presenteras senare, när DN Söndag gör en övergripande recension av alla roséviner som står till buds. Årets tillfälliga bekantskaper släpps först om en månad.
Månadens stora nyhet handlar dock inte om vin, utan om dess förpackning. Bland aprilnyheterna hittar vi nämligen de första PET-flaskorna i returvänlig plast. Det ska bli intressant att se om detta kan bli ett alternativ till boxvinet.
Vikten är en fördel för den som är PET-noga, både av personlig bekvämlighet och av miljömässiga hänsyn. En krona i pant betalas tillbaka när du returnerar flaskan i någon livsmedelsbutiks återvinningsautomat. Och vinet då? Ja, du hittar dem i tabellen och alla får med beröm godkänt. Några stora karaktärer handlar det inte om, men jämfört med boxvinet finns här både personlighet och kraft. Å andra sidan blir literpriset högt i jämförelse med 2008 Casas Patronales Chardonnay Sauvignon Blanc (nr 6895, 169 kr/trelitersbox). Små lyxboxar har jag angripit tidigare och betyget är fortfarande inte nådigt. För första gången kommer dock ett som ger riktigt god valuta för insatsen: 2007 Santa Ines Organic Cabernet Malbec Carmenère (nr 6620, 145 kr/1,5 l-box). Problemet är emellertid, som du kunde läsa i DN för en vecka sedan, att även dessa boxviner mognar fortare än kvickt och snart passerat zenit.
Bland alla minustecken är det ett som står ut extra. Det är Siesta Loalc 8,5 (nr 2150, 65 kr). Lågalkoholviner försökte det då statliga Vin & Spritcentralen sig på vid mitten av åttiotalet och denna idé har fått nytt fäste när vinländerna i södra Europa infört samma hårda promillegräns som Sverige vid bilkörning.
De svenska åttiotalsvinerna var inte oävna, men detta är rent ut sagt bedrövligt med en extremt ofin, oxiderad doft och en obegripligt torr, samtidigt sötsaftig smak utan allt innehåll och karaktär. I valet mellan detta vin och vatten väljer jag utan tvekan det senare. Eller, ännu hellre, låter jag bilen stå och korkar upp ett vin som smakar gott.
Först ett glas Cono Sur Brut (nr 6894, 79 kr) att skåla i. Sedan 2008 Leth Duett Riesling Grüner Veltliner Trocken (nr 4587, 69 kr) eller 2008 Douglas Green Fairtrade Chenin Blanc (nr 2049, 69 kr) till en tallrik med charkuterier, oliver och osttärningar. Efter det 2007 Havana Hills Limeroad Cabernet Sauvignon Merlot Petit Verdot (nr 6535, 79 kr) eller 2006 Moebius Tempranillo (nr 6511, 85 kr) som ackompanjemang till en bit kött från grillen som smugits fram i väntan på vårens ankomst.