Visa artister gör en evig comeback, i ett fåfängt hopp om att hålla publikintresset levande. Detsamma gäller beaujolais nouveau, ett vin som gjorde sådan succé på åttiotalet att mer än halva distriktets produktion var såld inom några veckor. Alla ville vara först och ingå i klicken av nouveau riche. Det ledde till kapplöpningar över Atlanten i överljudsplan, helikopterfärder och andra vådliga eskapader. Sedan fick världen upp ögonen för Nya världens rödviner, i dubbel bemärkelse. Redan före skörden i Beaujolais kan vi numera smaka årets vin, fast från södra halvklotet. Men framför allt har smaklökarna vant sig vid halvsöta, fruktstinna geléviner, medan beaujolaisvinets kännetecken är en fjärran, ren och lättsam fräschör.
Beaujolais nouveau uppmärksammades först av redaktionen på den satiriska franska vänstertidningen Le Canard Enchaîné. I dag är hela spektaklet en lika död anka som Parisrevolten.
Tyvärr har det lett till allt svårare tider för distriktets vinbönder. Fast kräftgången har i sin tur gett anledning att återgå till mer traditionell (läs: ambitiös) beaujolais. Inget ont som inte har något gott med sig.
Årets beaujolaispremiär den tredje torsdagen i november förbigicks med tystnad av de flesta. Med all rätt, 2009 Beaujolais Nouveau (nr 95801, 75 kr) har en snål och småspritsig, kärv smak. Frestelsen ligger endast på det nostalgiska planet.
Med start på tisdag lanseras under veckan ytterligare ett vin från höstens skörd i Europa, 2009 Enoptition (nr 95981, 65 kr). Här är ursprunget Rioja i Spanien, men framställningen liknar den franska. Smaken skiljer sig dock rejält åt och födelseplatsen är aldrig dunkel. Av de två väljer jag undantagslöst det senare, både av pris- och kvalitetsmässiga skäl. Därmed inte sagt att beaujolais smakar illa, bara jag slipper ”nouveau” på etiketten. Kollegan Håkan Larsson njuter varje december av ett glas till den nykokta julskinkan och den traditionen har jag inget emot. Ännu godare smakar en sval beaujolais till stekt fisk, grillad kyckling eller en sallad med knaprigt fläsk, förlorat ägg och vitlöksdoftande krutonger. Då är det fest i byn!