Det svenska inresset för whisky är av samma dignitet som för vin. Nu börjar till och med skottarna använda sig av svensk ek för att locka till köp.
Nåja, det kanske ska tas med en nypa salt. Men nog är Glengoyne Swedish Oak Finish 16 Years (nr 10498, 679 kr) en nyhet som känns väldigt målgruppsorienterad. Nu är det dock tyvärr så att den svenska eken är mer intressant och möjligen berikande än finessrik. I doften slår den igenom med en beska som påminner om cederträ och blyerts.
Möjligen ingår också ett fat eller två av svensk ek i Mackmyra Special:02 (nr 10218, 693 kr). Satsningen i Valbo utanför Gävle är imponerande och har även gett internationellt gehör. Det hela har kantats av en lång rad varianter och frågan är hur länge man ska kunna hålla intresset flytande (sic!) för dessa, särskilt om allt inte håller yppersta klass.
I december släpptes Mackmyra Special:01, som i mitt tycke kanske var det allra bästa man producerat. Lika förtjust är jag inte i uppföljaren som släpps den andra maj. Smaken är ytterst eldig och potent med massor av vanilj och nougatsötma som, tillsammans med en liten mandelfetma, påminner om Toblerone. Visst både låter och smakar det gott, men om whiskyn som sig bör späds med vatten, avslöjas tydligt dess ungdom. Samlarvärdet är klart högre än prisvärdet, särskilt om du studerar det som i övrigt bjuds i listan här intill. Där hittar du alla tiders whiskyprovning.
Smakar det så kostar det, som bekant, och du får punga ut med en förmögenhet om vill du njuta av 1940 Speymalt Macallan (nr 86353, 21.551 kr). Nu är ju priset ett trubbigt mått på smakupplevelsen och inte blir whisky bättre bara för att den blir äldre. Tolv år sägs ibland vara det optimala, men då talar oftast den som själv säljer whiskyn. Sjutton arton, upp till tjugoett år, brukar jag föredra, och därefter är det undantagen som bekräftar regeln. Men vilka undantag!
Redan 1977 Speyburn Connoisseur’s Choice (nr 86712, 999 kr) når himmelska höjder genom en eruptiv, ytterst spännande, personlig doft och smak med fina ljungtoner och en mycket god, nästan upphetsande, aptitretande, lädertonad svalka.
Detta är bara två av ett tjugotal liknande smakprov. Helt oförglömliga, förutom de två ovan, är 1973 Inchmurrin Rare Old (nr 86331, 1 795 kr), Strathisla 40 YO (nr 86346, 1 999 kr), 1961 Glenlossie Rare Old (nr 86348, 2 100 kr), 1963 Glenburgie (nr 86230, 2 399 kr) 1949 Strathisla (nr 86355, 6 896 kr), 1949 Mortlach (nr 86720, 6 896 kr) och 1950 Speymalt Macallan (nr 86438, 13 625 kr). Nära nog lika magnifika är 1979 Glenrothes 30 YO McPhail’s Collection (nr 86592, 1 450 kr), 1964 Strathisla (nr 86443, 2 299 kr), 1963 Glenburgie (nr 86230, 2 399 kr), och 1959 Glen Grant (nr 86418, 2 695 kr). Fenomenala är även de yngre 1990 Glen Grant (nr 86352, 600 kr/70 cl) och 1997 Caol Ila Sherry Wood 12 Years (nr 10425, 599 kr).
Ingen köper förstås alla dessa vid sina sinnens fulla bruk, men landet är fullt av whiskyklubbar som gör kollektiva inköp och själva poängen ligger just i jämförelsen. Först då upptäcker du vilka unika smaksensationer det är fråga om. Allra helst skulle jag dock se att de såldes på kvartsflaskor. Det behövs nämligen inte mycket mer än en centiliter för att njuta till fullo. Noteras bör också att det här handlar om extremt små partier och flaskorna rullar i väg snabbt. Fler ska dock vara på väg från Skottland, så ge inte upp om du får ett negativt besked.
Inte bara whisky lockar till provsmakning. Även fatlagrad rom håller på att nå kultstatus och i listan har du en intressant jämförelse i Clément Rhum Agricole Blanc (nr 351, 239 kr) och Dillon Très Vieux Rhum (nr 304, 379 kr). Det första är det olagrade destillatet, det andra ett mahognybrunt och grönkantat, fatlagrat smakprov.
När jag häromåret hävdade att bara fransk västindisk rom håller generell världsklass fick jag ilskna läsarbrev. Men argumentet talar för sig själv: det är endast på de franska öarna som lagen kräver att rom destilleras från rörsockersav. I övrigt används i princip uteslutande melass och den som liksom jag är uppfödd intill ett sockerbruk i Skåne vet hur denna restprodukt luktar.
Annat blir det med ren sockerrörsjuice, särskilt om destillatet görs så ”ofint” som här. Cléments rhum agricole har en mycket stor, karaktärsfull doft, fjärran från all annan vit rom, och en suverän smak med fin, hetsig krydda i lång, sockrig stil som är ett måste i barskåpet, men inget att njuta av i ensamt majestät. Med fatlagring förvandlas sedan denna till en av världens mest karaktärsfulla och häftiga digestifer.
Från en annan karibisk ö, Trinidad, kommer Angostura Orange Bitter (nr 770, 94 kr). Det är fullständigt löjligt att du ska behöva gå till Systemet för detta. Här handlar det nämligen inte om alkohol, utan om en krydda och flaskan innehåller inte mer än tio centliter som används droppvis. Nästa steg blir kanske att Systembolaget kräver monopol på parfym?
Varje droppe rymmer en intensiv arom av blodapelsin, kanel, ingefära och säkert en hel del annat. Prova det över glass, en tomatsallad (eller ännu hellre en sallad på röda bönor, rödlök, apelsinklyftor och bladpersilja), i te, vodka eller drinkar. Det är hur gott som helst.