Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Etikett

Kommentarer till fråga om pengar i doppresent

BESVIKEN SKRIVER: Nu blir jag mycket besviken på Magdalena Ribbing! Jag har märkt att Magdalena Ribbing på senare tid börjat vackla när det gäller synen på krav på pengar i present till födelsedagar, bröllop och nu dop. Nu får frågeställaren svaret att vi kanske just för att det är så vanligt med pengakrav ska ge efter och fullt ut acceptera denna giriga oförskämdhet! Jag anser absolut inte att man ska ge efter för dåligt uppförande bara för att det "blivit vanligt"! Snälla Magdalena Ribbing, kan du inte fortsätta att kämpa för ett sunt förnuft och ett gott uppträdande människor emellan! Ska vi nu börja ge efter för dåliga vanor bara för att de är just "vanliga"?

MAGDALENA SVARAR: Som sagt, vem ska bli glad, givaren eller mottagaren? Och jag lovar Besviken att inte förorda dåliga vanliga vanor - men lite tidsanda kanske man får tåla? Pengar är inte det jag personligen helst vill ge, men är det den enda present som mottagaren verkligen vill ha så är det ändå bättre än att ge en brödrost - till vad nytta? Eller glädje?

PG SKRIVER: Varför inte ge dopbarnet ett presentkort typ "vi har öppnat ett konto i [barnets namn] och satt in en summa pengar som kommer överlämnas när XX fyller 15/18/25 whatever"? Doppresenten är ju till barnet men om man ger föräldrarna kontanter är det väl en högst påtaglig risk att de försvinner någonstans under uppväxten.

För övrigt skulle jag tacka nej, och dessutom tala om varför, om jag fick en inbjudan av den typ frågeställaren hade mottagit. Har man inte råd med en fest för sitt barn skulle man kanske tänkt en gång till innan man skaffade det.

TERESA SKRIVER: Eftersom det i detta fall inte är föräldrarna utan barnet som ska få en gåva så tycker jag det är mycket märkligt av föräldrarna att påstå att BARNET helst önskar sig pengar. Jag personligen skulle strunta i vad föräldrarna önskar sig utan ge barnet det jag tror skulle ge barnet mest glädje. Om det sen är pengar eller en fin sångbok har ju egentligen inget med föräldrarna att göra.

UNDRANDE SKRIVER: Självklart är det viktigaste med en gåva att mottagaren skall bli glad, men som i alla mellanmänskliga angelägenheter måste det väl finnas något mått av ömsesidighet? Gällande presenter så måste väl givare ha möjlighet att ge något som inte känns obehagligt att ge bort. Om den som "bjuder" kräver pengar så har denne försatt flera gäster i en obehaglig situation, hur vanligt vissa än anser att detta önskemål/krav är. Vidare, krav på pengar, antingen det formuleras som en kuvertavgift eller som presentönskemål tar väl bort själva iden om bjudning, istället har vi en tillställning anordnad för att arrangören skall tjäna pengar. Att sätta in pengar på någons konto på uttrycklig begäran kan väl knappast kallas gåva?

ANETTE SKRIVER: Varför inte ge barnet en fin sparbössa med en lämplig summa i? Det är ju en "klassisk" dopgåva och mycket roligare för det lilla barnet.

SOPHIA SKRIVER: Visst är det trevligt om mottagaren uppskattar presenten. I detta fall är det dock inte mottagaren av presenten som har uttryckt önskemål om present, utan föräldrarna! Barnet, som ju är mottagare, kanske i framtiden kommer värdera omtanken i den fina barnboken eller silverskeden med de barndomsminnen som dessa saker kan ge högre än de anonyma hundralapparna på sparkontot..

Ska nästa steg bli att födelsedagspresenter till barn ska ersättas av inbetalningskort?

STIG SANDSTRÖM SKRIVER: Pengar är okej, tycker jag.
Frågan är väl vems kontonummer som anges. Är det barnets konto avsett för studier, framtid mm köper jag det. Är det däremot föräldrars konto kan man lätt bli både tveksam och misstänksam.

GUNNAR SKRIVER: Visst kan det vara lite tråkigt att ge pengar men samtidigt kan det vara en av de bästa gåvor som barnet kan, förutsatt att föräldrarna handkas väl med pengarna.

Låt oss göra ett tankeexperiment: I genomsnitt ger börsen en årlig avkastning på ca 12% vilket är samma som en normal svensk aktiefond ger. Det betyder att om barnet sammanlagt får 5.000 kronor i dopgåva kommer de pengarna ha växt till drygt 100.000kr tills barnet fyller 25 år. Det är i alla fall en dopgåva som jag skulle ha varit mer tacksam för än en silversked eller en sångbok.

Det här förutsätter ju dock att man inte tror att föräldrarna kommer att göra slut på barnets pengar.

GUSTAF SKRIVER: Jag tror att trenden att man önskar sig pengar istället far saker har att göra med samhället i stort.
I dagens konsumtionssamhälle har de flesta mer prylar än de behöver. Presenter i form av saker har i mitt fall en tendens att bli mer en praktisk börda än en källa till glädje: Jag vill inte ha fler saker att försöka få plats med/konsumera/slänga! Eftersom det ändå förväntas, speciellt av den äldre generationen, att få ge presenter vid högtider är den enklaste utvägen att helt enkelt önska pengar. De tar åtminstone ingen plats...

KATHARINA SKRIVER: Att be om pengar i inbjudningar tycker jag är motbjudande faktiskt. Borde man inte istället låta bli att acceptera det eftersom det tar bort en del av det roliga med festen man är bjuden till. Det blir också tydligt exakt hur mycket man har gett vilket inte känns roligt även om summar är densamma som en present hade kostat.
Jag skulle själv inte ha mage att be om ens en liten chokladask när jag skickar eller ringer för att bjuda någon till en tillställning.
Kan Magdalena inte istället uppmana till ett slut på det här eftersom många inte gillar det, istället för att det ska accepteras?
Det är festen och det trevliga i att gästerna kommer som är det viktiga tycker jag, även om presenterna är en rolig del också givetvis.

KRISTINA SKRIVER: Jag må vara vansinnigt fel etikettsmässigt sett, men jag ser faktiskt inte något fel i att önska pengar just dopsammanhang. Kommentaren om att "det är inte barnet som önskar sig utan föräldrarna" är väl rätt oväsentlig - barnet önskar sig ingenting om det rör sig om ett mycket litet dopbarn. Rör det sig om ett äldre barn får man väl fråga barnet... Om föräldrarna då hellre vill att den lilla ska få grunden till ett sparkonto än ett otal silversparbössor, barnbestick mm kan jag inte se problemet i att ge gästerna barnets kontonummer. En fin detalj kan dock vara att skriva vad pengarna är tänkta till - en familj där jag var bjuden på dop av deras adopterade dotter önskade en grundplåt för en återresa till barnets ursprungsland när hon blev äldre. Det tyckte jag, trots att jag bara hade råd med en mycket liten summa själv, var en fin gest från både föräldrar och dopgäster.

Tror någon verkligen på allvar att föräldrar tar barnets pengar till huslån eller egen konsumtion? Att häva ur sig anklagelser om sådant tycker jag är betydligt värre än att önska pengar åt sitt barn.

HANNA SKRIVER: Frågeställaren har blivit inbjuden att dela ett fint tillfälle med sina vänner. I ställer för glädje över inbjuden, börjar frågeställaren orera över hur kränkta och upprörda de blivit, ja så till den milda grad att de funderar på att avstå från dopet. Tänk att vara så självcentrerad att en, möjligtvis olyckligt formulerad, mening i en inbjudan kan ha den effekten?!? Faktum är att jag vågar påstå att inbjudarna i vart fall ville väl (sedan håller jag med i sak, jag vill inte heller ge pengar). Men att bli så upprörd i stället för att se till intentionen är lika illa som att bete sig illa.

Att vinlägga sig om att bete sig bra i alla situationer (vilket Magdalena hjälper oss med) torde innefatta att visa respekt och inte gå i taket varje gång något inte passar oss. Det är väl en liten sak att anpassa sig efter deras önskan, och när du arrangerar ditt dop får du välja hur du vill ha det. Och skulle, vilket hon inte gjorde, Magdalena ha sagt att de gjorde helt fel - vad som frågeställaren gjort med den informationen? Slagit den i huvudet på sina "vänner" för att bevisa en poäng? Jag tycker att frågor bör handla om att försöka hitta hur JAG ska bete mig och kanske till viss del för att våga stå upp mot orimliga krav. Inte för att slå andra i huvudet. Det är inte vare sig trevligt eller uppfostrat!