Ett hyggligt bordsskick är tilltalande, ett dåligt är obehagligt. Och det handlar inte om detaljer av klassmarkerande slag (sådana finns, men ingen behöver bry sig om dem) utan om att få i sig mat och dryck på ett någorlunda aptitligt sätt - aptitligt för omgivningen alltså. Hur den gör som äter osedd av andra är en annan och privat sak.

Men så snart man befinner sig i sällskap vid ett måltidsbord ingår man i den gemenskap som det samtidiga ätandet och drickande innebär. Där behöver alla ha ett gott bordsskick för att inte äckla andra. Det spelar ingen roll om det är i kaféet, vid utspisningen i företagsmatsalen eller vid en formell middagsbjudning - slafsande och smaskande är lika trist överallt för dem som tvingas se och höra.

Så vad är viktigast i gott sätt vid matbordet? Tveklöst att få i sig mat och dryck så ljudlöst och spillfritt som möjligt. I formella sammanhang börjar ingen gäst äta förrän den som är värdperson, alltså värd eller värdinna eller i dessas ställe, har anmodat gästerna att börja äta, alternativt när alla vid bordet har fått mat på sina tallrikar. Alla påhitt om att man kan börja äta när det är fler än åtta vid bordet eller när det serveras varm mat eller något annat är fel och endast grundat i förhoppningar. Gästerna är inte bjudna för att i första hand stilla sin hunger - då hade inbjudaren kunnat skicka hem maten till dem. De är bjudna för att ingå i en gemenskap där det samtidiga ätandet är en del.

I prydligt bordsskick skär man en lagom munsbit i taget och äter upp den innan man skär nästa bit. Maten anbringas på gaffelns skålade eller kullriga sida, huvudsaken är att det som ska ätas ligger kvar på gaffeln till dess att det nått ätarens lagom öppna gap, som hålls stängt så snart mat finns däri.

Kniven stoppas aldrig i munnen, det är en gammal god regel som förekommer i flertalet kulturer. En kniv är ett vapen och en civiliserad person har inte ett vapen i munnen, betänk dessutom risken att skära upp mungiporna. Kniven hålls i höger hand och gaffeln i vänster, vänsterhänta kan själva flytta besticken till den position de klarar av. Vinglaset hålls om sitt skaft, eller sitt ben, inte i glasets fot och inte med handen runt glaskupan.

Servetten läggs i knät genast man har satt sig till en formell middag - den återkommer inte till bordet förrän måltiden är avslutad för vem vill ha andras kladdiga servetter intill sig medan man äter?