Bröllopsdagen ska vara bekymmersfri och glad för brudparet och gästerna. Men av de många frågorna verkar det inte så sällan vara tvärtom.
Tårarna hängde nära i frågan från en blivande brud som sparat ihop pengar tillsammans med sin sambo och bjudit till bröllop med kavaj som klädsel, borgerlig utomhusvigsel och middag med tre lagom rustika rätter. Ett synnerligen sympatiskt och bra upplägg! Men det duger inte till svärmor med flera som bråkar med brudparet om ett frackbröllop med finare mat och dryck, och för den delen så vet svärmor att en del gäster tänker ha balklänning oavsett klädkod. Bruden är bedrövad och vill helst rymma från alltihop.
Svärmor är nog också ledsen, hon kanske fick vakna upp ur sin kungliga dröm om sonens fina bröllop som blir kavaj och tjälknöl i lövad hembygdsgård.
Men varken svärmor eller någon annan har rätt att kritisera en inbjudan eller arrangemanget kring en fest som de är bjudna till.
Uppriktigt sagt ska de hålla klaffen, åtminstone till dess att de ombeds tycka något. Det som svärmor och andra kritiker gör med sitt bråk är att förstöra brudparets dag, och det är oförlåtligt. Plus att det kommer att sätta trista spår för framtiden.
En annan sak är om svärföräldrar eller föräldrar till brudparet betalar festen. Det är en vanlig uppfattning hos blivande brudpar att deras föräldrar "av tradition" ska betala kalaset. Däremot vill sällan brudparen att föräldrarna som betalar ska bestämma något om bröllopet. Bådadera är grundliga missförstånd hos brudparet.
Förr betalade brudens föräldrar bröllopet eftersom kvinnorna ofta var omyndiga och inte tjänade egna pengar. Då bestämde brudens föräldrar både om brudgummen dög och om bröllopet, som de betalade som sitt sista ekonomiska åtagande för bruden. Den traditionen finns inte i dag, när kvinnor och män försörjer sig själva och väljer sina äkta hälfter själva. Om brudparsföräldrar vill bistå med en slant är det generöst av dem. Kan eller vill de inte så får brudparet klara av kalaset med egen kassa. Att brudpar kräver ekonomiska uppoffringar av sina föräldrar är åt skogen, och det borde brudparen begripa, och föräldrarna borde ha kurage nog att vägra.
Men finns en glad frivillighet i gemensamt betalande är det roligt för alla - och då kan föräldrar och brudpar samarbeta om arrangemangen också!