Hur är man ohövlig? Det finns ganska många sätt. En omedveten ohövlighet är inte äkta, exempelvis att råka knuffa till någon.
Men den som då inte säger "ursäkta" är medvetet ohövlig, nämligen i meningen att strunta i hur ens beteende drabbar andra. Det blir då äkta drullighet.
En annan vanlig ohövlighet är att uttala andras namn fel eller ge dem fel namn. Den ohövligheten är särskilt obehaglig eftersom den medvetet eller omedvetet minskar den feluttalades värde. En del tänker sig att mitt förnamn är Margareta och skriver det eller säger det till mig, eller rent av förkortar det till Maggan. Jag heter inte Margareta. Jag kallas inte Maggan. Det är inte mig dessa personer talar om eller till även om de tror det. Egentligen borde jag inte bry mig om dem, eftersom jag inte ens intresserar dem så mycket att de vet vad jag heter.
Än tristare är den ohövlighet som många kända personer visar genom att uttala andra offentliga personers namn fel. Om det är omedvetet är det ett tecken på beklämmande brist på uppmärksamhet för andras uttal av sina namn. Är det medvetet kan orsaken vara att med det felaktiga uttalet försöka göra de andra så obetydliga att uttalet av deras namn är ointressant.
Att ett namn är ovanligt eller osvenskt är ingen ursäkt att uttala det fel. Ett egennamn har det uttal dess bärare ger det. Är man osäker frågar man namnets innehavare - och rättar sig därefter. Allt annat är faktiskt förolämpande.
Exempel på kända och ofta feluttalade namn: Wachtmeister, som ska uttalas som "Vaktmejster", med hårt k och betoning som "skruvmejsel", alltså inte som på tyska "Vachtmajster", Guillou som uttalas "Gijo" - inte som "Gill-jo", Beck-Friis, som uttalas med jämn betoning, inte med tryck på Friis.
Aktuellt praktexempel på feluttal är namnet Ohly, som ska uttalas "Åly", med betoning på första bokstaven. Ofta hörs Mona Sahlin säga detta namn. Hon insisterar på att säga "Oly" om och till sin partiledarkollega Lars Ohly, med tydligt "O" i stället för det korrekta "Å". Rimligen måste Mona Sahlin ha hört Lars Ohly själv uttala sitt namn under alla år i och utanför riksdagen, men inte brytt sig om det eller bestämt sig för att säga fel.
Och vadå? Huvudsaken är väl att man vet vem som avses? Nej. Att ge någon fel namn eller fel uttalat namn är att i någon mån ta bort den människans identitet. Varje individ förtjänar den uppmärksamhet som ligger i att kalla honom eller henne för rätt namn, rätt uttalat.