En hel del frågor ska inte ställas.

Att fråga och svara är grunden i människors samtal. Hur skulle det annars gå till? Så varför skulle man inte kunna fråga i stort sett vad som helst?

Därför att rent instinktivt och av medfödd artighet vill människan svara på en fråga. Den som bara stirrar när en fråga ställs verkar bortkommen eller ohövlig. Men allt fler tar sig en alldeles felaktig rätt att fråga sådant som de inte borde. Det beror på den nutida vidöppenheten där alla anses skyldiga att visa upp och bära fram och diskutera precis allt. Rättigheten borde rimligen vara att få dölja det man vill hålla undan av problem och privatliv. På senare tid har frågorna om andras nyfikenhet tilltagit, och de handlar alltid om sorg, yttersta obehag, om att uppfatta sig som utsatt, och om kravet på svar. Två exempel på frågor jag nyligen har fått:

"När jag träffar nya människor kommer ofta frågan om jag är adopterad. Sedan kommer fler frågor: 'vet du något om dina riktiga föräldrar', 'har du varit i ditt hemland'. Som om jag inte hörde hit."

"Andra frågar om vår barnlöshet, som hur länge vi har försökt, och vems fel det är att vi inte har barn."

Om man är adopterad och vill berätta detaljer om detta gör man det frivilligt, utan frågor. Den som inte har barn och vill förklara varför gör det utan att tillfrågas. En adopterad person kan vara minst lika "inhemsk" som en svenskfödd. För en barnlös person kan detta vara livets stora sorg, ett mistat barn, sterilitet, ingen att ha barn med.

Jamen, då kan de väl säga detta i så fall, svarar nu den alltjämt oförsynta Herr eller Fru Nyfiken. Nej, det kan de inte. Vem vill säga till en ny bekantskap "nej, jag har inga barn för jag har haft fem missfall/är steril/inte törs". Eller "nej, jag vet inte varifrån jag kommer".

Frågeställare menar ofta väl och försöker kanske bara få i gång ett samtal. Eller tycker själva att de är medmänskligt intresserade. Men frågar de sådant som de verkligen inte har att göra med framstår de som oförstående och torftigt begåvade och det är ingen bra ursäkt. Och de som får frågorna är ofta svars- och hjälplösa mot den giriga, idoga nyfikenheten. Svaret "Och?" eventuellt med höjda ögonbryn kan vara en utväg, om än en trist sådan.

Den som vill inleda ett samtal med en ganska obekant person kan börja med frågor om annat än barn, ursprung och privatekonomi. Vädret till exempel. Det är oslagbart som samtalsämne.