Orden var vanliga för sådär trettio år sedan, eller fyrtio. För all del, det var den forntid då de flesta visste att de ingick i ett större mönster än där de tillfälligt befann sig: trottoar, hållplats, väg, offentlig lokal. Vuxna sade dessa ord till barn och unga, eller kanske vid behov till varandra.
Vad var det man skulle samsas om?
Nästan alltid utrymmet, det gemensamma, det som alla har lika mycket rätt till. Om detta är alltför många i dag rejält osams.
För en tid sedan diskuterades på DN.se/etikett ämnet Sveriges moderna drullar i meningen de som går rakt fram utan att väja, de som inte håller upp en dörr, aldrig lämnar sin plats oavsett andras större behov av den, eller som ilsket fräser till den de råkat trampa på. Mängder av mejl beskrev upprört det som kallades svensk oartighet, ungas och äldres tilltagande brist på vanligt folkvett.
Ingen lösning på frågorna gavs, därför att detta handlar om hur man ser sig själv och det är mer än att tillfälligt flytta sig undan en halvmeter så att en mötande också får plats, att självklart hålla upp dörren för en annan person, bekant eller inte, att ge sin sittplats till den med ett barn på armen eller den som har svårt att stå upp. Kanhända är denna på sitt sätt nya attityd en del i samhällets utveckling, oönskad i så fall. Ökad självupptagenhet gör gemenskapen ointressant.
Tråkigt nog ligger Sverige, enligt all mejl och erfarenhet, högt upp i ohyfsligan. Vi kan bli världsbäst på JAG, MIG och MITT, om vi inte skärper oss.
Tips: det är enkelt att resa sig upp på bussen och erbjuda sin plats till den som bättre behöver den, att hålla upp den där dörren för en kvinna eller man, att maka åt sig på trottoaren när man går tre i bredd, med eller utan barnvagnar, så att mötande slipper gå ut i gatan.
Dags att det blir trendigt att vara vänlig! Ganska många tror att det är pinsamt att säga ursäkta när de bufflat sig, eller att säga tack, eller att resa sig på bussen. Helt felaktigt anser de att de kommer i överläge om de struntar i tacket och ursäkten, och varför ska de resa sig för någon gammal tant när de är trötta själva?
Svar: därför att vi är en del av en helhet. Vi är inte ensamma på trottoaren, i bussen, i världen.
Det gör inte ont att maka sig, säga "tack" eller "ursäkta mig". Det hindrar inte karriären heller. För den delen är det gratis.
Och det är lättare att leva om man samsas.