Alla vet vad det ska vara i en semla. Men om Gustav Adolfsbakelsen går uppfattningarna i sär. Samtidigt är det en omhuldad tradition att hedra den gamle krigaren med en rejäl fika på hans dödsdag.
På Gustav Adolfsdagen den 6 november får Napoleon och prinsessorna låna ut sina bakelser till krigarkonungen. Då fästs hans silhuett på vilken bakelse som helst. Varför har karln ingen egen? Jodå. Han har flera stycken. Men ingen som etablerat sig som den enda rätta.
– Bakelsen dyker bara upp en gång per år. Den går inte att jämföra med semlan som säljs under en längre period. Eller prinsessbakelsen som säljs året om, säger Martin Lundell, vd vid yrkesförbundet Sveriges bagare och konditorer.
Seden att äta bakelse till Gustav II Adolfs ära har spridit sig över landet, men har starkast fäste i Göteborgsområdet.
Patrik Bräutigam berättar om sin farfars far, konditorn Carl Bräutigam, som var tidigt ute och komponerade ett av de första bakverken.
– Han fick idén från Tyskland där man firar olika helgon med särskilda bakelser. Men i Göteborg hade vi inte så många helgon så det fick bli Gustav Adolf i stället, säger han.
I det receptet varvas skikt av sockerkaka med citron- eller chokladgrädde för att toppas av en kungasilhuett i rosa marsipan.
Många konditorier presenterar sin egen variant av Gustav Adolf–bakelsen.
– Konditorer ju vill gärna använda sin kreativitet, säger Martin Lundell.