Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Mat & Dryck

Låt barnens lust ta över – nu är det okej att leka med maten

Lucia Macchiavello, 2 år, älskar ketchup. Att använda smakbryggor, alltså att man tillsätter en omtyckt smak eller en arom när man introducerar ett nytt livsmedel – som till exempel ketchup på majs – gör att barnet lättare lär sig tycka om det nya. Effekten kvarstår även när man så småningom slutar med den tillsatta smaken.
Lucia Macchiavello, 2 år, älskar ketchup. Att använda smakbryggor, alltså att man tillsätter en omtyckt smak eller en arom när man introducerar ett nytt livsmedel – som till exempel ketchup på majs – gör att barnet lättare lär sig tycka om det nya. Effekten kvarstår även när man så småningom slutar med den tillsatta smaken. Foto: Beatrice Lundborg

”Man ska låta maten tysta mun.” Hur många gånger har man inte fått höra det vid matbordet? Gärna i kombination med 
”lek inte med maten”. Men nu kommer nya råd, i stället för 
att tjata om att äta från hela kostcirkeln ska vi släppa 
på kraven och försöka ha 
trevligt runt matbordet. Dietisten Sara Ask har tio tips för en lyckad måltid.

Sedan urminnes tider har måltiden varit en central punkt i tillvaron. Att äta tillsammans är mer än näringsintag, och stunden kring matbordet brukar innefatta allt från samtal och uppfostran till överförande av traditioner till nästa generation. Hierarkier och värderingar blir tydliga. ”Bra bordsskick” handlar om betydligt mer än att äta snyggt, det är ett slags hygienfaktor i samvaron med andra, men även en klass- och gemensamhetsmarkör som visar att man hör till – eller inte.

Små barn kan demonstrera sin makt över den egna personen genom att matvägra, vuxna kan demonstrera sin makt genom att skicka upp de olydiga på rummet. En kommentar om att något smakade gott eller var för salt kan vara just det – en enkel kommentar – men kan också bära en livstid av nedsättande omdömen med sig, om maten och den som lagat den.

Men den gemensamma familjemåltiden har också kommit att bli en stressfaktor för de föräldrar som inte lyckas få sina barn att äta de rekommenderade 400 gram frukt och grönt per dag.

Den där harmoniska middagen med barn som sitter stilla och äter upp sin broccoli är helt enkelt väldigt långt från verkligheten för många. Men nu verkar något vara på väg att hända med synen på hur en måltid ”ska” vara.

Måltidsforskaren Richard Tellström skriver i sin bok ”Hunger och törst” att det framför allt är gemenskap och tillhörighet vi söker i måltiderna – själva näringsintaget är underordnat. Det är ett synsätt som går stick i stäv med många av de kostråd som svenska myndigheter gett, där kroppen setts som en maskin som måste matas med rätt sorts bränsle för att orka vara en kugge i samhällsmaskineriet. Hur och vad vi har ätit i Sverige har i stor utsträckning påverkats av politiska beslut och styrning uppifrån, utifrån vad som har ansetts bäst för folkhemmet och välfärdsstaten.

Foto: Beatrice Lundborg

Men i de matråd som Livsmedelsverket nyligen lanserade för förskolan betonas plötsligt vikten av att leka med maten. Visst, det som serveras ska naturligtvis vara grönt, hållbart och utan allt för mycket socker men ändå: Plötsligt står måltidsupplevelsen, inte näringsintaget, i fokus.

Nu tror visserligen inte Richard Tellström att de nya råden i första hand är ett uttryck för att staten över en natt blivit mån om just måltidsgemenskapen i sig.

– I södra Europa, Sydamerika och Asien handlar samvaron kring matbordet om att uttrycka familjevärderingar. Här uppfattar jag det snarare som en ny variant på politisk styrning, där man har samma mål som tidigare men andra medel.

Det bekräftas delvis av Anna-Karin Quetel, nutritionist på Livsmedelsverket, som varit med och tagit fram de nya råden.

– Grundbudskapet, vad som är bra mat att lägga på tallriken, är inte nytt. Men väldigt få, särskilt barn, väljer mat för att den är nyttig eller miljösmart. Så nu försöker vi jobba lite bakvägen – i stället för att truga kan man försöka väcka ett intresse hos barnen.

Det som påverkar förskolebarns matval är framför allt smak, sammanhang och gemenskap. Att låta dem vara delaktiga och uppleva mat och råvaror på nya sätt leder förhoppningsvis in dem på bättre matvanor – som de i sin tur tar med sig hem till familjen och middagsbordet.

– Det kan vara lättare att närma sig nya grönsaker med andra sinnen än med smaken, säger Anna-Karin Quetel. Man kan känna, sniffa på dem, krossa dem i handen och höra hur det låter. Forskning har visat att det här sensoriska sättet att närma sig mat, tillsammans med att man exponerar barnen för nya råvaror gång på gång och gör dem delaktiga i planering och tillagning, leder till att de äter mer av exempelvis grönsaker på sikt. Inte bara äter mer faktiskt, utan även gillar dem.

Sara Ask, barndietist, får många frågor från föräldrar som oroar sig för vad deras barn får i sig. Framför allt är det intaget av grönsaker de bekymrar sig över.

– Dagens föräldrar är välinformerade och pålästa, men många är oroliga i onödan. Ofta får jag känslan av att de som oroar sig mest är de som har minst anledning att göra det.

När de vänder sig till Sara Ask har de ofta testat alla de ”etablerade” metoderna, och erbjudit, tjatat, mutat och villkorat grönsaksätandet men utan att få det resultat de hoppats på. Åtminstone inte tillräckligt snabbt eller i tillräckligt stor utsträckning.

– Det kan vara kontraproduktivt, säger Sara Ask. Ofta blir barnen mindre intresserade om man trugar, och tjat och oro kan trigga barnet att fortsätta på det inslagna spåret eftersom de märker att de då får sina föräldrars uppmärksamhet.

Hon har nyligen kommit ut med boken ”Första hjälpen vid matbordet”, om matkrångel och näringsbehov och ger råd om hur man kan komma vidare.

– Att äta tillsammans med barnen är det allra viktigaste, säger hon. Det är vanligt att barn är misstänksamma mot ny mat och grönsaker, särskilt i förskoleåldern. Det är naturligt – stenåldersbarn som föredragit grönsaker framför sött och fett skulle troligen ha dött av energibrist. Många grönsaker har också en lite besk ton, som associeras med giftiga saker. Därför behöver barnen se andra människor äta grönsaker och överleva, gång på gång, innan de själva vågar smaka.

Matbordet ska inte vara en plats där ni känner press, det ska förknippas med en positiv känsla.

 

Så länge barn får äta sig mätta på riktig mat och inte på godis och glass anser Sara Ask att risken för undernäring är liten.

– Om man har mat är samspelet viktigare. Vill man få sitt barn att äta bättre ska man försöka att luta sig tillbaka lite. Bekräfta de beteenden du vill se mer av genom att se, lyssna och ha ögonkontakt med ditt barn. Matbordet ska inte vara en plats där ni känner press, det ska förknippas med en positiv känsla.

Men ska man som förälder bara låta barnen bete sig hur som helst vid matbordet?

– Försök ha ett helikopterperspektiv, och tänk att om några månader kommer det att bli bättre…

Sara Ask hävdar bestämt att det finns viktigare saker än bordsskick att fokusera på när man samlas för att äta tillsammans.

Foto: Beatrice Lundborg

– Jag tycker att man ska bry sig så lite som möjligt om exakt position för armbågarna, och skulle önska att man gick ifrån uppfostringstanken vid matbordet. I stället borde det vara en plats där man kan sitta tillsammans så gott det går och försöka se varandra, mötas i stort och smått.

Och faktiskt är det så att själva samvaron kring matbordet kan ha positiv inverkan på hälsan. Runt om i världen finns ett antal platser, så kallade ”blå zoner”, där människor är friskare och lever längre. I boken ”Den blå maten” sammanfattar journalisten Henrik Ennart de gemensamma nämnarna för matvanorna i dessa områden. Den sista punkten lyder ”Ät – om möjligt – tillsammans med andra. I de blå zonerna är måltiden en gemensam angelägenhet som familj och vänner samlas runt.”

Enligt Richard Tellström finns det forskning som tyder på att den som hamnar i utanförskap och ensamhet lever ett kortare och sämre liv än de som lever i gemenskap.

– Det är ett dilemma när man ska formulera kostråd. Om man talar om för människor som äter hälsofarligt att de ska äta på ett annat sätt, riskerar de att förlora den familjegemenskap de ändå har – kring sina dåliga livsmedel. För vilket är bäst, att äta nyttigt och leva länge eller att äta onyttigt, leva kort men i gemenskap?

Så denna nya inriktning kanske är en återgång till en gammal syn på måltiden?

– Jag skulle nog säga att den är ny trots allt, säger Richard Tellström. Det hänger ihop med det postmoderna matidentitetsuttrycket, att vilja höra till och säga någonting om sig själv med hjälp av mat.

I början av 1800-talet var ätandet en nödvändighet, något man gjorde men inte pratade så mycket om. Sedan blev kosten en viktig del av folkhemsbyggandet, en sund själ i en sund kropp, för att först på senare tid komma att handla om njutning.

– Tidigare i historien har vi i Sverige talat om det som kallats för ”gudslån”, säger Richard Tellström. Gudslånen är i regel två: Barnen och maten. Det är något man i första hand har varit tacksam över och därför har vi inte tillmätt måltiden de traditions- eller värderingsgemenskaper man ser i andra kulturer, utan vi har helt enkelt känt tacksamhet över att ha mat på bordet. Men sedan 90-talet har mat blivit ett uttryck för värderingar, och ideal. Och nu omfattar det även barnen i skolan.

Kan det inte vara kontraproduktivt att få myndighetsråd om att ha trevligt?

– Nej, det känns som om myndigheterna kommer närmare människorna. För det är ju det vi söker, vägen till lycka och gemenskap.

Foton i text: Beatrice Lundborg

Dietisten Sara Asks tips för en lyckad måltid

1. Barnen ska vara hungriga. Det kan låta banalt, men är helt avgörande för om det ska gå att få dem att äta.

2. Gör de bra valen enklare. Ha alltid vanlig, bra mat, grönsaker och frukt hemma, men inte så mycket godis, snacks och läsk.

3. Ha en tydlig rollfördelning. Du bestämmer vad som serveras, barnet bestämmer hur mycket det vill äta.

4. Gå barnet till mötes. Se till att det finns ett par saker barnet kan äta sig mätt på vid varje måltid, det gör inget om de inte äter från kostcirkelns alla delar.

5. Låt barnet ta själv. Det ger en känsla av kontroll.

6. Strunta i bordsskicket. Låt barnet få utforska maten med alla sinnen.

7. Ät själv. Att se andra äta är ett bevis på att maten är ätbar, och chansen ökar att barnet vågar prova så småningom.

8. Undvik att tjata, pressa, truga, hota och muta. Det får ofta motsatt effekt och kan ge negativa effekter på sikt.

9. Undvik att reagera på bus och tok. Uppmärksamhet – även negativ sådan – gör det roligare att fortsätta.

10. Låt det ta tid. Målet är att barnet ska få bättre matvanor – inte att äta upp broccolin just i dag.