Den doftande saffransgula risotton är en klassiker som inte bara äts i Milano. Två skolor finns: antingen lagar man risotton med smör eller med olivolja. Smör är vanligast i Norditalien. Receptet nedan är en klassisk risottobas som kan varieras i det oändliga. Uteslut saffran och ersätt med grönsaker som sparris eller finstrimlade kronärtskockor eller med skaldjur, vitlök och en halv burk skållade tomater.
Finhacka löken och fräs den lätt i smör så att den inte får färg. Tillsätt det torra riset, höj värmen ett par minuter så att riset blir ordentligt varmt. Tillsätt vinet och låt det ånga av. Späd med buljong och reglera värmen så att risotton kokar lugnt och regelbundet. Risotton måste röras nästan oavbrutet. Späd successivt med buljong i omgångar så att riset inte kokar torrt. Var sparsam med att tillsätta vätska mot slutet av koktiden.
Blanda i saffran när det återstår några minuter av koktiden. Tillsätt eventuellt mer salt, beroende på hur stark buljongen är. Efter cirka 20 minuter bör riset vara klart. Ingen hård kärna får finnas inuti riskornet, däremot kan riset få ge ett mycket lätt tuggmotstånd. Ta av risotton från spisen och låt den vila under lock i tre minuter. Ett kvalitetsris avger då stora mängder stärkelse som gör att risotton blir extra krämig, utan att man behöver tillsätta mer fett. Servera med rikligt med nyriven parmesanost.
EN POPULÄR VARIANT I Milano är "risotto al salto". Det betyder att man tillsätter 2-3 matskedar smör i den färdiga risotton och sedan eftersteker den på bägge sidor i en mycket varm panna, typ crêpeslagg med låga kanter, helst teflonbehandlad. Resultatet blir en risotto som är hård och knaprig på ytan, mjuk och smörslungad inuti.