Före 1900-talet åt svenskarna främst kräftor som en del av smörgåsbordet.
DN:s Jens Linder knyter an till denna gamla sed och bjuder på en buffé i kräftans tecken.
Smaken av dilliga kräftor är fenomenal. Sältan från kokspadet, det sötaktiga köttet och dillens svalkande aromer; hela den uppfriskande intensiva smaken tillhör det främsta vi har i landet av mattraditioner.
Troligen har folk här i landet lagat till och ätit kräftor sedan medeltiden. Men att äta dillkokta kräftor är en sedvänja som tycks ha slagit igenom först under 1800-talet. Till en början åts de färskkokta i varmt spad – vilket för övrigt inte är så dumt. Prova det någon gång.
Kräftskivor i egentlig mening blev populära under 1900-talets första hälft. Innan dess hade kräftorna varit ett inslag bland många under festliga måltider. Man åt kräftor som förrätt under en supé eller så begick man ett smörgåsbord med kräftor.
Med dagens lilla samling recept har jag velat anknyta till denna äldre smörgåsbordssed genom att presentera ett urval bufférätter; ett litet smörgåsbord med kräftor, om ni så vill. Att äta lite mer matiga rätter vid sidan om skaldjuren kan även ha den fördelen att man blir ordentligt mätt. Annars kan det hända att somliga tröttnar på skalandet och går lite hungriga från bordet, vilket kan göra att nubbarna och ölet tar lite väl bra.