Det är lätt att bli lite snurrig när man går och handlar mat i dessa dagar. Särskilt om man bryr sig om att maten ska vara så ren och outblandad som möjligt.
Frågorna hopar sig: Vad var det nu för sorts bröd som bakas utan industriella tillsatser? Vilken sorts yoghurt innehåller konstigheter och vilken är mer naturlig? Vad betyder alla förkortningarna och termerna i de finstilta innehållsförteckningarna?
En gång i tiden litade de flesta av oss, med rätt eller orätt, på att handeln gav oss vettig mat, men tvivlets skugga har fallit över hela livsmedelskarusellen. Nu senast har vi fått uppleva köttfärsskandaler och dessutom har boken "Den hemliga kocken" (Ordfront) av Svenska Dagbladets Mats-Eric Nilssons klättrat på försäljningslistorna och gjort många medvetna om den konsekventa tillsättningen av icke önskvärda ämnen i maten.
Väldigt få tillverkare bryter mot reglerna som är uppställda av Livsmedelsverket, men regelverket är rätt generöst och kryphålen många. Saft med ordet hallon på etiketten behöver inte innehålla några bär. Kåldolmar som sägs lagas enligt gammalt recept har hypermoderna industritillsatser, gulliga småkakor kan ha över 20 ingredienser och så vidare.
Som matköpare får man försöka följa med i debatten och välja de varor med färre ingredienser. Och välja bort varor med krystade och obegripliga tillsatser.
Om vi skulle få "renare" livsmedel så skulle det säkert innebära högre priser och kortare livslängd på en hel del produkter. Men det är, enligt min mening, något vi borde acceptera.
Ett sätt att få lite mer kontroll över sin mat är förstås att laga mer själv från grunden. Jag vet att många människor har ont om tid, men många rätter kan man laga i dubbel eller trippel sats och frysa in. På så vis kommer dagar när man varken behöver handla eller stå länge vid spisen.
Pröva att göra egen tomatsås, senap eller majonnäs eller rårörda lingon. Brassa pannbiffar eller kåldolmar och lite god parfait från grunden. Omgivningens uppskattning kommer förhoppningsvis att sporra er till att upprepa bravaden.