Mackmeck. En omsorgsfullt gjord smörgås kan konkurrera med vilken lagad måltid som helst. DN:s Jens Linder slår ett slag för mackan och har gjort egna personliga tolkningar av fyra favoriter.
Smörgåsen är en så självklar sak att man ofta glömmer bort den. Och glömmer att med lite extra omsorg kan den bli rena delikatessen. Att servera ett riktigt genomarbetat pålägg, som väldigt bra chark eller långstekt kött, på bröd smäller lika högt som vilken lagad måltid som helst.
Det gäller bara att inte tumma på råvarornas kvalitet, att allting på mackorna är motiverat och att helheten är välbalanserad. Jag blir besviken när det är för mycket bröd och för mycket oviktiga element på smörgåsar. Många köpeversioner lägger standardmässigt på skivad paprika och trista tomater på allt. Men det gör väl ingen glad.
När jag jobbade som kallskänka på olika restauranger, gillade jag väldigt mycket att göra smörgåsar. Med ganska liten arbetsinsats kan man lätt göra prydliga och aptitretande läckerheter. En favorit var en enkel smörgås med emmentaler mellan ett mjukt och mjölpudrat bröd och några enkla grönsaker. En annan var en smörgås med riktigt fin kokt rimmad skinka och skånsk senap.
Världen är full av varianter. Danskarna har sina smørrebrød, norrmännen sina sandwichar till lunsj, britterna sina tjusiga kreationer till eftermiddagsteet, svenskarna sina landgångar och smörgåstårtor. I USA är man smörgåstokig och tycks ha sniffat upp varianter från alla invandrade matkulturer: mexikaner, polacker, kubaner, italienare, japaner, koreaner – alla har bidragit med unika smörgåsar.
Clubsandwich, the Reuben, baguette de jambon, bologna sandwich, BLT (bacon, lettuce and tomato), lomito, cuban sandwich, katsu-sando och sloppy Joe är bara några storsäljare i den angloamerikanska världen. På senare år har pulled pork-sandwichar tagit västvärlden med storm. Det trådiga smakrika griskött som ofta smaksatts generöst har blivit bland det hippaste man kan äta.
Det är som om smörgåsvärlden är extra öppen för influenser och korsbefruktningar. Kanske för att det är en folklig och ”låg” matgenre och att man då kan fokusera på smak och konsistens och kan strunta i snobbpoäng. Jag har valt ut några favoriter och gjort personliga tolkningar av dem. Vill man servera något till, så är ju en varm soppa en bra idé.