Har ni, som jag, tjuvstartat med musten? I år började jag skamligt tidigt med intaget av den mörka juldrycken måste jag erkänna. Men jag kan skylla ifrån mig lite, för jag skulle ju experimentera fram dagens rätter med must.
För mig och många andra är musten den finaste av läskeblask. Den har en rostad och kryddig karaktär, som otvivelaktigt är besläktad med coladrycker, men musten har något lite mindre insmickrande och mer moget över sig.
Sedan ska man inte underskatta att musten för många väcker minnen av barndomens jular från en tid då man drack läsk mer sparsamt, vilket jag tror gav större smaksensationer.
Det är kul och lite förtappat att laga mat med läsk. Jag har gjort det förr, med coladryck, apelsinläsk och äppelbubbel. Och det krävde rätt mycket laborerande tills det blev lyckade rätter. Men den är gången var det lättare. Och jag tror det beror på att must är en sådan vuxen dryck. Musten är inte lika syrlig som cola, men har mera kropp och smaknyanser, om jag får uttrycka mig lite som en vinkännare. Julmust vetter ju lite åt ölhållet och påminner också rätt mycket om svagdricka. Därför kunde jag bygga vidare på metoder och recept med dessa drycker.
Att göra mustsås till skaldjur är inte så märkligt till exempel. Porter är väldigt gott till ostron, så det var lätt att vidareutveckla den traditionen. Förrätten med pilgrimsmusslorna är mycket lättlagad, och kan man få tag på skal att servera i, blir den riktigt elegant.
Också till kyckling och fläskkött är musten lättanvänd. Båda köttsorterna är lättare i smaken än nötkött och vilt och mår bara bra av lite förstärkning.
Brittiska julkakor görs med torkade frukter som ofta får marinera i sprit. Jag lät dem suga åt sig must i stället. Den som vill kan spara kakan inslagen i en handduk som man stänkt konjak eller whisky eller julmust på, i upp till en månad.
Dagens rätter är som en mjukstart på njutandet av julens smaker, inte för själva julbordet.