De senaste åren har rökiga aromer kommit på modet: osande klotgrillade köttbitar, röksalt, kvalitetsbacon, flatrökt skinka, varmrökta fiskar, rökta musslor och räkor har ökat i popularitet. På dryckessidan finner man röda viner med markerade röktoner och inpyrd maltwhisky.

Nu, när tiden är bistrare för många vänder vi oss tillbaka och söker våra matmässiga rötter. Och i vårt land står det rökta för ursprung, gedigenhet, mystik och kraft. Den påminner oss om vårt ursprung, om forna tiders hemrökta köttskånkar och hela fiskar, om lägereldar och hednabrasor, om hur det färska rökts in, om hur vi har ätit rökkonserverad mat under bistra vinterhalvår.

Rökmaten passar också bra in i utvecklingen som ju går mot närodlad, lokal och genuin hantverksmat. Den har den där smakmässiga patinan som allt fler värdesätter.

Det är härligt att laga mat med röksmak. Att låta hela köttstycken långsamgrillas på en klotgrill med lock, eller förvandla en rå fisk genom att varmröka den i en röklåda. Men man behöver inte alltid fixa med klotgrillen eller fiskröken för att få fram de maffiga dofterna.
Det går att fixa rök utan eld, i alla fall i maten. Ett kul sätt är att använda röksalt som finns i de flesta matbutiker. Man kan också botanisera bland skinkor, korvar och ostar som rökts, eller att använda sig av rökta musslor och rökta räkor.

Örter med rökliknande karaktär som rosmarin, salvia, oregano och timjan passar också bra in i sammanhanget.

När man lagar mat med röksmak bör man tänka på att smakerna inte får bli övermäktiga.

Det rökta får gärna balanseras med milda, friska, fruktiga och luftiga tillbehör: rökt skinka med melon, prinskorv med äggröra, isterband med stuvad potatis, och bacon med tomat och sallad på klassiska amerikanska BLT-mackor.

Så har jag tänkt när jag har satt samman dagens recept; det rökta står för mystiken; det djupa och täta, medan sallad, grönsaker, mos och pajdeg står för motsatsen.