Påsken föregicks i det kristna kyrkoåret av fastan. I gengäld präglades fastlagen, veckan innan, av fest och överdåd i glas och på tallrik. Efter fyrtio dagars fasta är det nu åter dags för fest. Påsken står för dörren.

Det kan tyckas ogudaktigt att våra religiösa helger så nära förknippas med mat och dryck, ofta i överflöd. Fast det är inget hädiskt resultat av dagens överflödssamhälle. Egentligen tvärtom, så njut med glädje!

För våra förfäder var helgerna de enda riktiga avbrotten i arbetet. Så även påsken som tillhör årets främsta gastronomiska högtider. Detta går tillbaka till det gamla jordbrukarsamhället. Hönsen hade åter börjat värpa och äggen stod på bordet. Då samlades släkt och vänner. Vintern har släppt sitt grepp och ljuset börjat återvända. Kyckling, lamm, lax och godis hör till de stående inslagen.

Visserligen dämpades den kristna påsken av påminnelsen om Kristi död. Långfredagsrisningen har gamla anor och innebar att familjemedlemmarna på morgonen skulle försöka komma åt varandra med ett ris till åminnelse av Kristi lidande. Men samtidigt var våren här och glädjen stor. Denna rit har därför också ett tydligt drag av lek över sig.

Inför påsken bryggdes vinterns sista öl, extra starkt för att hålla sig över sommaren. Påskbrygden har samma status som julölet (även om benämningen är en nymodighet för svenska bryggerier). Smaken påminner också markant dem emellan. Båda är mörka, kraftiga och har en liten sötma. Likhet finns förstås även mellan jul- och påskmust som har gamla anor i Sverige. Enda skillnaden, enligt det gamla receptet, är att påskmusten ska ha lagrats sedan jul.

Fast även våra inbitna traditioner tål att varieras och moderniseras. Det klassiska påskbordet har förvisso sina förtjänster, men i dag äter vi gärna lättare där kryddorna och nya råvaror ger maten en extra dimension. Äggen har vi behållit i centrum, men serverade med elegans och variation.

Ett trevligt sätt att göra festen otvungen och dessutom slippa massor av disk är att servera förrätten som en buffé. Även detta har gamla anor, en gång i tiden var brännvinsbordet med smör, ost och sill en given start på kalaset.

Var och en tar det de vill ha, blandar och ger efter aptit och smak. På detta sätt blir inledningen också en härlig ögonfägnad. Maten på DN Söndags påskbuffé kan mycket väl ätas på stående fot. En stunds mingel innan gästerna formellt sätter sig till bords ökar bara trivseln. Vill du, så går det förstås också bra att servera buffén som en lunch, fortsätta med en promenad, fika och sedan låta festen fortsätta med lammstek och dessert på kvällen. En riktig trestegsraket.

Nytt är också att vinet tar plats på påskbordet och på samma sätt som med maten bjuder vi med en generös vinbuffé. Det är den ultimata vinprovningen, utan att lägga pannan i djupa veck. Vilket gillar du bäst, den franska, spanska eller den mer saftigt drinklika sydafrikanska stilen på rosévin?

Fast alla först öppnar vi kalaset med en riktigt matig långdrink, som dessutom lätt kan göras alkoholfri för dem som så önskar.

Välkommen till bords!