Dagens fläskkotletter
är ofta magra och smaklösa. Men gårdsgrisarna smakar som på farmors tid.

Ack, forna tiders fläskkot-letter, drömmer gottegrisar av ädlare årgångar, och visst har grisköttet förändrats.

Under 1900-talets senare hälft blev grisarna allt längre och magrare. Fetthalterna minskade, liksom dessvärre även smaken.

I dag ser vi tecken på en konsumentrevolt i riktning mot traditionellt, fettbemängt och fläsksmakande griskött.

Fortfarande massproduceras merparten av grisköttet i handeln enligt principen "mängd är viktigare än smak". Fläskkotletter är en vanlig lockprisvara och därför ofta billig mat. Den som vill satsa på kött från mera individuellt uppfödda gårdsgrisar tvingas i allmänhet betala mera.

Spelar produktionsmetoden någon roll för smaken? Vi har testat.

Ironiskt nog är den standardkotlett smakpanelen testade aningen dyrare än gårdskotletten. Därtill har den mera insprängt fett, vilket brukar gynna smaken.

Ändå räcker det med att ta en tugga för att inse att gårdskotletten är sin konkurrent klart överlägsen.

Den är saftigare. Den har ett spänstigare tuggmotstånd. Den smakar gris på ett sätt som Skaparen utan tvivel avsåg att grisar ska smaka, med hög arom och en god, doftrik fläskrand.

Så smakade fläsksteken när farmor dukade fram på söndagarna. Så kommer förhoppningsvis en allt större del av det svenska grisköttsutbudet att smaka när konsumenterna har lärt sig.

Glada griser ger glada konsumenter, lyder den lyckliga sens- moralen.