Smygätandet vid läggdags, nattvickningen efter festen, den feta chorizon med alla tillbehör på väg hem från krogen. Hälsomässigt helt förkastligt. Men ack så njutbart.
Att äta på natten är en särskild njutning. Det är ljuvligt att smyga upp och tjuva en bit ur kylskåpet, att inta en vickning mot slutet av en fest eller att svulla i sig en nattlig gatukökskorv på vägen hem.
Sådant kulinariskt sudderi är dock enligt dagens hälsodoktriner klart förkastligt. Nattetid lär kroppen vara inställd på fasta, det vill säga fettförbränning utan intag av näring.
Matsmältningen har alltså ingen beredskap för nattmackorna, resterna av lunchpajen, det sista i glasspaketet eller mosters härliga småkakor som såg så frestande ut i sin burk.
Nåja, näringsexperter må oja sig och sömnforskare må mumla bekymrat, det ändrar ingenting. Någon gång ibland bara måste man få i sig något litet framåt natten.
Det finns många olika typer av nattamat. Den klassiska vickningen är väl den mest välbekanta, den som avrundar festen eller ger den ny fart. Bröllop, studentskivor och andra stora fester brukar ofta innefatta en vickning.
Pytt-i-panna, korv, kallskuret, smörgåsar, sill eller olika lådor, framför allt Janssons frestelse, är rekommendabla och traditionella rätter i genren.
En tumregel är att vickningsmat ska passa till öl och nubbe. Och födan får gärna vara fet, salt och pikant. Mineralvatten bör också stå på bordet. Alla recept i denna artikel, möjligen med undantag av avokadosalladen, passar till vickning.
Största risken med vickning är att man glömmer bort att servera den. Men i så fall har man ju en smaskig brunch eller lunch nästa dag.
Portionsberäkningen är lite marig. Det är svårt att förutse hur hungriga folk ska vara. Därför har jag angett helportioner och småportioner i flera av recepten.