Nåni, nåni, sa jag när jag som barn knådade min mammas mage. Jag älskade den! Den var mjuk efter tre barn, härlig att ta i. Nånisar var också vad jag kallade ballonger fyllda med vatten, också de var sköna att knåda.
Nu är hela jag en "Nåni". Mjuk. Ingen man har klagat, tvärtom verkar de gilla att få nåniknåda. Inte heller jag lider särskilt, från att ha varit tunn i hela mitt vuxna liv har jag blivit en kvinna som kan svänga med rumpan och fylla en urringning.
Men det kan inte fortsätta så här!
Nu är det lite knepigt, jag som varit smal och relativt tränad har aldrig någonsin tänkt på vad jag stoppat i mig. Bantning är sånt andra sysslat med. Motion har jag mest fått av att jag flängt runt eller för mitt nöjes skull. Men för några år sedan ändrades allt.
Allt började med att jag utsattes för en svekchock av den jag älskade. Utan att äta mer gick jag upp sju kilo på sex veckor, hela min kropp fick någon sorts spel. Eftersom jag var smal tyckte jag mest att min nya lekamen var lite kul, jag kände mig som att jag fick trebarnsmammans rätta pondus. Sedan blev det något kilo om året, men jag tänkte att det kunde vara bra att ha tyngd i stegen som medelålders kvinna. Sedan ett extra kilo av att sluta röka. Det gav spännande effekter när jag dansar orientaliskt. Jag har alltså inte lidit.
Men nu? Det kan inte fortsätta så här. Och det finns skäl till att jag lägger på mig sakta men säkert. Jag rör mig inte lika mycket, min vardag innehåller mindre normalmotion. Jag har inte tagit några danslektioner sedan i våras och jag har inte simmat på lika lång tid. Sprungit eller styrketränat var år sedan sist.
Snabbmat i mängd, pizzor, vin, fikabröd med förtjusning, kvällsmackor med mycket ost tja, mina vanor är något för dekadenta för att hålla som livsstil. Inget är något stort problem, men jag behöver helt enkelt skärpa mig lite. Någon ny vana måste in, någon gammal last måste ut.
Nu har jag min möjlighet att lyckas genom att testa en hälsomånad. Det som bekymrar direkt är det där med midjemåttet, min midja existerar inte. Dels är jag byggd så, dels har jag jag trots tio magoperationer aldrig fått ordning på ett bråck vid naveln. Överseende, tack!
Hela hälsoförsöket gör mig lite orolig, jag har aldrig gillat att plåga mig. Tvärtom, jag vill vara en livsnjutare! Men jag är också en fajter, vi får se vilken sida som vinner!