Det fanns en tid då begreppet "italiensk skinka" nästan uteslutande innebar de lufttorkade varianter som framställs i bland annat Parma och San Daniele.

Så är det inte längre. Allt flera svenska varuhus saluför i dag kokt italiensk skinka - en skinka som enligt i varje fall italienarna är överlägsen de flesta andra kokta skinkor.

Har italienarna rätt? Är det klokare att investera i en italiensk skinka än en svensk för samma pris?

Vi har testat.

Den som studerat ett antal charkuteridiskar i Italien kan notera att utbudet av riktigt usel kokt skinka är begränsat. Det är exempelvis nästan omöjligt att komma över de söndertrasade och därefter formpressade grisslamsor som i Sverige saluförs under namnet "kokt skinka". Den svenska skinka vi valde heter Lönnebergaskinka. Den är vacker att se på och smakar helt acceptabelt.

Ändå når den inte upp till den kokta italienska skinka vi prövade.

Svensk skinka är ofta starkt saltad. Detta gäller även Lönnebergaskinkan: sältan är så dominerande att den ställer de flesta andra smaker i skuggan. Bland annat av det skälet smakar den italienska skinkan mera sammansatt: tydlig köttsmak, diskret kryddig, aningen blommig.

Lönnebergaskinkan är torrare än den italienska, som är läckert saftig med ett angenämt tuggmotstånd.

Ett skäl till detta kan vara att Lönnebergaskinkan, liksom de flesta svenska skinkor, befrias från mesta möjliga synligt fett, medan den italienska skinkan har ett fuktbevarande fettinslag.

Heja Italien!