Kocken Tareq Taylor har länge varit ett namn i Skåne, men i och med SVT-programmet ”Trädgårdsfredag ”slog hans smakfulla matlagning – i dubbel bemärkelse – igenom i hela landet. Nu kommer hans första egna kokbok, ”Om mat och kärlek” (Forma PG).
Fast egentligen handlar boken minst lika mycket om honom själv som om mat. Självbiografiska berättelser varvas med recept från hans barndom och uppväxt, från 70-talet fram till i dag.
– Det man har upplevt definierar det man gör, och den man blir. Jag tror att berättelserna påverkar läsarens upplevelse av recepten. De kan följa en utveckling och se var jag kommer ifrån, vad jag gått igenom och vad jag landat i.
Arabiska rätter från Tareq Taylors uppväxt, asiatiska smårätter, 63,5-graders ägg och svärmors äppeltosca varvas med personliga berättelser, till exempel om hur det var att vara Tareq i 70-talets Malmö.
Varför ville du göra en så personlig kokbok?
– Det började med ett porträtt i Sydsvenskan där jag berättade om hur jag hade det som liten, bland annat hur jag blev mobbad i skolan. Jag fick mycket reaktioner från människor som kände igen sig, som önskade att någon hade berättat detta för dem när de befann sig mitt i det. Då föddes den här önskan om att berätta om mitt liv för att ge andra kraft och visa att man kan ta sig ur det.
Recepten ligger i kronologisk ordning – i förhållande till Tareqs liv – med början i en arabisk frukost med massa smårätter. Ju längre bak i boken man kommer desto mer förenklade och tydliga blir rätterna och recepten.
– Att ta komplicerade rätter och bryta ner dem till en begriplig nivå är ju det allra svåraste, något jag har lärt mig med tiden. Det är lätt att bara köra på med tekniska kunskaper, men svårt att lyckas plocka fram just de beståndsdelar som kan tala, säger han.
Många känner dig ju först och främst som kocken i ”Trädgårdsfredag” – eller som kocken i ”Sommarlov” om man är lite yngre. Men det är väldigt lite ”Trädgårdsfredag” i boken?
– ”Trädgårdsfredag” är en annan grej, det är långt ifrån bara jag och jag skulle inte kunna göra den boken utan Pernilla och John. Däremot ska jag göra fler böcker, böcker som är mer recept- och årstidsbaserade. Men jag ville göra den här först, den är ett avstamp och en botten med de recept jag har burit med mig och min uppriktiga berättelse.