”Egentligen är jag inte intresserad av mode”, kan folk säga lite urskuldande, ”men Susanne Ljungs radioprogram ’Stil’ gillar jag”. Kommentaren säger en hel del – både om mode, och om Susanne Ljung och hennes radioprogram.

Här i landet var det länge bland många skambelagt att intressera sig för kläder och accessoarer – lite syndigt, bortskämt och onödigt. Modejournalistiken förpassades till flärdens domäner (där den samsats med matlagning, inredning och annat bjäfs).

Men läget har ändras. Det har blivit comme il faut att intressera sig för skönhet, kläder och kosmetik, ja, för stil helt enkelt. Inte minst har fler män vågat visa intresse för fåfängligheterna. Och Susanne Ljungs program i Sveriges Radios P 1 har tagit hela ämnet till en ny nivå.

I ”Stil” berättar Susanne Ljung och hennes kolleger om allt från vampar, hattar och tvätthysteri till Marimekko, slipsar och dålig smak. Susanne Ljung leder lyssnarna från kläderna vidare till historien, politiken, konsten, litteraturen, anekdoterna, kändisarna och så tillbaka till plaggen. Med sin lågmälda journalistik – både utredande och suggestiv – vecklar hon ut fängslande berättelser om Cary Grant, Audrey Hepburn, Steve McQueen och Twiggy.
Hennes egen vurm för mode kommer bland annat från släkten, där många av kvinnorna varit extra klädintresserade.

– Mormor lät sy upp kläder, fast inte dyra modekläder, berättar Susanne Ljung. Farmor var modist och mamma klädde sig elegant fast inte flashigt. På något vis har jag väl sugit upp allt det där.

Själv började hon som popskribent på musiktidningen Schlager och har sedan en diger karriär som nöjes- och modejournalist. I mina ögon har hon alltid skilt ut sig som lite mer kunnig och lite skarpare än andra. Och när vi träffas, tänker jag att det beror på hennes förmåga att se saker med perspektiv. Hon är intresserad av de stora modeskaparna, men berättar om dem med distans. Hon älskar mode, javisst, men inte det uteslutande eller elitistiska i det. Hon gillar det enkla, det klassiska, det otillkrånglade.

– Jag gillar kläder som inte är för häftigt mönstrade, eller som deformerar kroppen för mycket.

Och när det gäller mat har hon samma inställning. En klänning med naturligt fall går att jämföra med en fint ugnsstekt kyckling och klassisk bearnaisesås, kommer vi fram till. Det ska vara rena, fina linjer, både i mat och mode.

– Jag gillar inte när alltför många smaker är hopgeggade, jag vill gärna se vad jag äter. För mig får det gärna vara lysrör i taket på en krog, säger hon småskrattande.

Susanne tycker om klara smaker. Gärna grillad fisk bara kryddad med bara olivolja, citron och kanske lagerblad. Som i Grekland, ett land som hon tycker mycket om och skrivit mycket om. Bra råvaror är grunden menar hon både när det gäller mat och kläder. Hon pratar stämningsfullt om en krabbmåltid på Cape Cod. Hon och maken, konstnären Mats Pehrson, alternerar mellan Stockholm och New York och de går ofta ut och äter, gärna på barer eller enkla ställen där det är opretentiöst och lätt att komma till tals med folk.

– Det är som en skattjakt att leta efter bra restauranger, var man än är i världen. Jag brukar alltid fråga de som bor på platsen vart de brukar gå. Då hittar man ofta bra rustika ställen.

Susanne Ljung gillar inte krusiduller, varken när det gäller kläder eller mat. Däremot till exempel draperade aftonklänningar från 20- och 30-talen som hänger fritt, smickrar kroppen och har sitt ursprung i antiken. Hon sympatiserar också med modehus som bevarar traditioner, bland andra Chanel som vårdar en gammal broderifirma.

Vi noterar båda likheterna mellan mode- och restaurangindustrin där det finns ett exklusivt segment – haute couture och haute cuisine – där både det bästa och det tokigaste dyker upp.

– Det måste ju finnas spjutspetsar inom alla områden, och det udda måste få existera. Men det är också viktigt med produkter som är billiga och lättillgängliga.

Den amerikanska kocken och kokboksförfattaren Julia Childs stora kokbok är något av Susanne Ljungs matlagningsbibel med sina handfasta och noggranna råd.

När vi bestämmer vad vi ska laga tillsammans, väljer vi – helt i linje med Susanne Ljungs synsätt – råvaror av hög kvalitet och använder oss enkla beredningsmetoder i Childs anda. Några ostar av hög kvalitet med diskreta accessoarer som ett blad basilika, lite honung och lite färskkvarnad svartpeppar får bli förrätt. En kyckling som steks för att få skorpa och saftigt inre blir varmrätt tillsammans med klassikern bearnaise. Fräsch rabarber med en touche ingefära får bli efterrätt. Gott utan krusiduller.