BAM, BAM.
– Jag har inte alls tänkt rädda världen. Eller … det är ju lätt att säga att mat inte betyder något, men det gör det! Det betyder något för folks plånböcker, deras hälsa, deras barn, hur de tillbringar helgerna. Om man växer upp utan att få sitta ner vid ett matbord – det är ett jävla problem! Jag är en hopplös romantiker, jag tror att om folk satt ner vid middagsbordet tillsammans ett par gånger i veckan så skulle det bli färre skilsmässor, färre barn som hamnade i fängelse. Jo, jag tror faktiskt att det kan förändra världen!
Sedan Jamie Oliver slog igenom som ”den nakna kocken” i slutet på 1990-talet har han inte nöjt sig med att stå och vara fräsig i tv-rutan och ge ut kokböcker. Han har lärt upp ungdomar på glid, engagerat sig i skolmaten och räddat kycklingar.
Hans senaste projekt är att lära totala matanalfabeter laga mat. Tanken är att de får lära sig några enkla maträtter, som de i sin tur lär ut till sina vänner, och på så sätt ska fler och fler lära sig att laga mat. Och Jamie går ut brett, hans matrevolution omfattar såväl en kokbok som tv-program och matlagningskurser. Inte undra på att han ibland anklagas för att ”försöka rädda världen”.
– Mitt jobb är att få folk att laga mat. Eller snarare att få dem att känna sig bekväma med att laga mat. I England finns det många som inte riktigt har verktygen, eller självförtroendet, att laga mat.
Jamie har en sällsynt karisma och en förmåga att få med rätt människor på tåget. Alltså har Matrevloutions-projektet utmynnat i ett slags kommunalt finansierat center där man gratis kan få lära sig att laga mat. Det första ligger i Rotherham, och ytterligare ett tiotal är på gång att starta runt om i landet.
Varför är det viktigt att kunna laga mat?
BAM, BAM, BAM. Kycklingfilén behövde visst bli ännu lite plattare.
– Om du inte vet hur man lagar mat kommer det till slut att gå ut över din hälsa, dina barns hälsa, det kommer att kosta mer pengar. När du lagar mat från grunden kommer du nio gånger av tio att åstadkomma något godare, mera smakrikt, och mer hälsosamt än om du äter något från en kartong. Jag tycker inte att folk måste laga mat från grunden varje kväll, men de ska kunna laga mat om de vill.
– Jag kan inte riktigt förklara det. Jag har ju vuxit upp med mat, så resten av världen är en ganska egendomlig plats i mina ögon… För mig handlar allting om mat i slutänden. Att vara tv-kock är inte så jävla spännande om du inte kan göra något positivt av det. Så jag tror att det är vad jag har försökt göra de senaste fem-sex åren.
Trots det goda uppsåtet har Jamie inte alltid tagits emot med öppna armar. När han försökte få skolorna att servera nyttigare mat klagade eleverna högljutt och medierna rapporterade om mammor som har smugglat in pommes frites till skolorna. Det måste vara ganska tröttsamt?
– Man vänjer sig. Och jag vet att jag har rätt. Jag vet att kvaliteten på skolmaten påverkar fem och en halv miljoner barn om året, så innerst inne känner jag att det är värt det, men när jag började med programmet var det avskyvärt. Jag hatade varenda dag. Och jag brukar ju gilla att gå till jobbet och älskar att stå i köket. Det gör mig lycklig! Så tror du det var kul att göra skolmaten? Att 1600 ungar hatar dig och kallar dig fula saker? Det var inte särskilt kul. Man kom hem på kvällen med spott överallt.
Men Jamie ägnar sig inte bara åt välgörenhet, vilket sportbilen på gårdens uppfart vittnar om. Han har ett veritabelt Jamie-imperium med tv-program, kokböcker, en egen serie med köksredskap och butiker där man kan köpa eller laga sin egen mat. Han har dessutom nyligen startat ett magasin, Jamie.
Hur hinner du?
– Jag har fullt upp.
Pratkvarnen Jamie blir tyst för första gången under intervjun. Sedan börjar han tänka på mat och blir pratsam igen.
– Jag har alltid varit väldigt delaktig i alla delar i mina kokböcker, det är en av de saker som inte har förändrats under åren. För åtta år sedan hade jag ingen som arbetade för mig, nu är det typ … hundra personer som jobbar för mig. Bara på mitt kontor. Många av dem jag jobbar med är bra på sånt jag inte är bra på, som ord, att skriva, revisorer och sånt.
Fast jag undrar snarare hur alla dessa bitar får plats i ditt huvud samtidigt?
– Jag är rätt bra på att dela upp mitt huvud i olika fack. Och allt handlar ju om mat, och det blir bara roligare med åren. Framför allt för att folk litar på mig numera. Under de år som har gått har jag bevisat att jag inte har ljugit, svikit eller felbedömt människor så det är inget problem längre.
Visserligen rapporteras det gärna om Jamie Oliver i engelsk skvallerpress, men när man pratar med människor verkar alla älska honom, från anställda, till taxichaufförer och grannar. De återkommer ständigt till att han är så ”äkta”, att han är samma Jamie på tv som i verkligheten.
– När man gör dokumentärer kan man inte vara petig med vad man delar med sig av. Man måste ge hela sig, oavsett om man gillar det eller inte. Det är massor av grejer som jag inte ville skulle hamna i programmen. Otur! Vissa av programmen vi gjorde var ganska känslomässiga och det är en del av skönheten, att man står där helt naken. När jag gör ett matlagningsprogram däremot ska ju allt vara så trevligt – han byter plötsligt sinnesstämning och blir till charmiga tv-Jamie, låtsas agera inför en tv-kamera– ”Nu ska vi laga en härlig kycklingrätt” – men om du tittar på en dokumentär får du mig, avskalad.
Det är ungefär tio år sedan Jamie Oliver debuterade i tv, och trots alla hans projekt är han fortfarande tv-kock och står där och bankar kycklingfilé i rutan.
Hur kommer det sig att folk fortfarande är intresserade av att se dig?
– Mitt jobb handlar mycket om att spegla tidsandan, ”the spirit of the nation”, ekonomiskt och känslomässigt. Det är ganska intressant just nu, folk går tillbaka till gammeldags värderingar när det gäller matlagning och det är så underbart att se, för det sker liksom av sig självt. Jag bara fångar upp det, ger dem mer inspiration, fler idéer, fler genvägar och fler tips på hur man kan spara pengar.
Hemma på gården väntar familjen, de två döttrarna och hustrun som numera är ”Jools” med alla hans tittare och som väntar deras tredje barn.
– Vi umgås framför allt på helgerna. Jag jobbar måndag–fredag som de flesta, åker tidigt och kommer hem sent. Och det är ändå ganska bra, jag vet inte många kockar som kan ta semester varje år och ha lediga helger. Så jag har tur.
Och sedan lagar du mat åt familjen när du kommer hem?
– Alltid. För jag älskar det. Jag lagar mat på helgerna, jag ska laga mat i kväll. Mat är viktigt för oss, vi odlar egna grönsaker och lagar mat. Mina barn är precis som alla andra, gillar det ena men inte det andra, gillar den färgen men inte den här, äter bara tomatsås ena dagen och bara färska tomater nästa, det är bara att vänja sig.
Kycklingen är färdigstekt, uppskuren och klar. Jamie avslutar med att droppa lite olivolja över den.
Och då, precis i ögonblicket när dropparna når tallriken glimtar det till i hans ögon. Det här är vad han verkligen lever för, det som gör honom lycklig.
– Som kock försöker man ju alltid, åtminstone undermedvetet, stila lite. Men mitt jobb handlar ju om att laga mat, och jag har inte låtit de impulserna slå igenom. Om jag hade gjort det hade jag nog inte lyckats.