Rimskivlingen är nog fortfarande mer känd under sitt gamla namn: rynkad tofsskivling. Många undrar säkert varför man byter namn på svampar. Jo, de rätt många namnbyten som skett i svampböckerna under senare år har gjorts av en akademiskt tillsatt namnkommitté, och skiftena sker inte för skojs skull. I det här fallet handlar det om att man kommit på att denna svamp inte är en tofsskivling. Den nya benämningen är vald eftersom hattknoppen på rimskivling ofta har en rimfrostaktig beläggning.
I mitten av 1900-talet tillhörde rynkad tofsskivling en av de mest populära och mest plockade svamparna. Sedan har nog kännedomen och omtycktheten minskat en aning. Kanske beror det på att en - i och för sig vettig - tumregel slagit igenom: att man bör undvika att plocka bruna svampar med bruna skivor. Rimskivling är ett av de ytterst få undantagen. Den har brunbeige färg både på hatt, fot och skivor.
Andra typiska kännetecken är att hatten är ojämn och rynkad, mer eller mindre. Skivorna har ojämn, naggad egg. Foten är ofta lite ljusare än hatten. Den har dessutom ring, som dock lätt lossnar och alltså ibland saknas, särskilt på större exemplar. Ovanför ringen finns ett band som är ljust och oregelbundet vattrat.
Kanske är rimskivlingen på väg att bli mer begärlig igen. Den har exempelvis börjat säljas kommersiellt, åtminstone i torghandeln i Örebro.
Rozítes caperátus, som är det botaniska namnet, finner man i hela landet, särskilt vanlig är den i fjällen och nordligaste Sverige. Den är också Västerbottens landskapssvamp.
Smakmässigt är rimskivlingen lite gammalmodig, när den tillagas får den en mild och fyllig smak, utan hög beska eller något annat som sticker ut. Man kommer att tänka på kokt höna eller slottsstek när man smakar gräddstuvade rimskivlingar. Den passar in bland den gamla snällsmakande husmanskosten här i landet.
Rimskivlingen blir god om den smaksätts med en mild currysås (liksom kokt höna). Att stuva den, göra soppa på den eller låta den koka med i en gryta är de bästa tillagningsmetoderna. Om man bara steker den blir den lätt lite väl mjuk i konsistensen.
Konserverar rimskivling gör man gärna genom torkning, men också genom infrysning. Den är utmärkt som blandsvamp, exempelvis med olika soppar och kremlor.