Vinbondens år börjar i dag på Sankt Vincents dag. Denna hedersman är vinodlarnas skyddshelgon och på hans namnsdag inleds av tradition beskärningen av vinrankorna i Europa.
När jag firade nyårshelgen på Rivieran satt vi ute och åt lunch i strålande solsken. Mimosan blommade rekordtidigt och det kändes som om våren anlänt, utan att vintern infallit. Om så är fallet är för tidigt att säga, men på flera håll i södra Europa har vinbönderna redan börjat förbereda sig för nästa skörd. Dagens datum markerar av tradition början på ett nytt vinår.
Det finns flera helgon som lystrar till namnet Vincent och det är inte helt entydigt vilken det är vinbönderna tillber, men den vanligaste förklaringen är att det är den helige Vincent av Zaragoza som står staty i vinkällare och vingårdar. Saint Vincent var för övrigt också namnet på ett vin som det forna svenska importmonopolet Vin- & Spritcentralen lanserade till sitt femtioårsjubileum 1967. Andra skyddshelgon i vinets värld är Martin av Tours (som gav oss Mårten Gås) och påven Urbanus (som sägs skydda mot dryckenskap).
Är det en liten egendom är det ofta ägaren själv, tillsammans med några anställda, som gör beskärningen. På en stor egendom kan det vara en armé av inhyrda arbetare som sliter, men inte sällan har man gått över hela vingården med stora beskärningsmaskiner som skurit bort de längsta skotten. Batteridrivna sekatörer finns också, men arbetet är ändå lika enformigt som hårt. En misslyckad beskärning kan både försena och försämra skörden.
Tidpunkten är beroende av druvsort, klimat och antal soltimmar per dygn. I ett milt klimat kan årsskotten klippas ner redan på förvintern, i ett strängare klimat väntar vinbönderna för att inte de späda knopparna ska utvecklas innan risken för vårfrost är över. Här styr erfarenheten. En vinter som denna är vansklig. Då vet varken bönder eller växter säkert om det är höst, vinter eller vår.
I källaren ligger nu det unga vinet från förra årets skörd i sina fat, tankar eller liggare och kräver ständig uppassning. Äldre vin ska buteljeras, etiketteras och skickas i väg, ett arbete som pågår kontinuerligt.
När värmen kommer i maj blommar vinrankorna. Därefter räknar man med hundra dagar av sol, värme och lagom nederbörd innan det är dags att skörda framåt hösten.
På södra halvklotet är allt det motsatta. Där gör man sig just nu redo för en ny skörd och förra årets viner är flygfärdiga.