Den 29 oktober 1959 dök den lille galliske befrielsekrigaren Asterix upp för första gången i franska veckotidningen Pilote. Redan då var hans hemby befolkad av älskade karaktärer som den loje hövdingen Majestix, druiden Miraculix, den tondöve barden Troubadix och, förstås, den korpulente vildsvinsälskaren och vapendragaren Obelix.
Ett halvt decennium och 33 album senare är serien ett globalt fenomen. Asterix äventyr har sålts i dryga 325 miljoner exemplar och är översatta till över hundra språk, bland dem arabiska, urdu och till och med latin. Det gör seriens skapare – René Goscinny och Albert Uderzo till Frankrikes bäst säljande författare någonsin.
De senaste årens Asterix-filmer, med stjärnan Gérard Depardieu iklädd fetdräkt i rollen som Obelix, är också den mest framgångsrika franska filmserien någonsin.
I hemlandet Frankrike, där man alltid har tagit bandes dessinée-traditionen på stort allvar, firas 50-årsdagen stort. Ett färskt Asterixalbum med den passande titeln ”Asterix och Obelix födelsedag” har just kommit ut, och senare i veckan drabbar evenemanget ”Gallerna invaderar Lutetia” (latin för Paris) huvudstaden då gatorna ska fyllas med människor utklädda till galler. En utställning med Uderzos originalskisser visas i de anrika salarna på Musée de Cluny, alldeles intill de gamla romerska termerna.
Även i Stockholm firas Asterix. Kulturhuset ordnar seminarier och filmvisningar, och förra veckan var franske litteraturvetaren Nicolas Rouvière på besök för att hålla ett föredrag om den tappre krigaren.
- Asterix är en ambassadör för hela den franska serievärlden, sa Nicolas Rouvière.
Han tror att en förklaring till seriens popularitet är att berättelserna bär ett budskap som går bortom kulturskillnader. Visserligen är det underliggande temat i berättelserna nationellt ursprung, och skaparna har genom åren anklagats för både överdriven patriotism och rasism. Men inget kan vara mer felaktigt, menade Nicolas Rouvière .
- Serien driver med den traditionella bilden av den galliske hjälten på samma sätt som den driver med andra länders traditionella myter– den spanska stoltheten, den schweiziska punktligheten, britternas formella sätt att tala … Skaparna litade på läsarnas intelligens, att de skulle förstå ironin.
Tecknaren Albert Uderzo har sedan författaren René Goscinnys bortgång för 30 år sedan drivit serien på egen hand, och trots att fansen firar 50-årsjubiléet stort är Asterixkännarna ense om att serien tappat i kvalitet under Uderzos ensamma styre.
- När René Goscinnys dog förlorade serien sitt originella språk, sin subtila ironi och framförallt den underfundiga humorn, klagar den franska serie-kritikern Anne-Claire Norot i BBC News.
- Det som tidigare var ren konst, är numera simpla sagor för barn.
Tidigare i år gick han Uderzo dessutom med på att släppa pennan till tre unga tecknare efter sin död och låta förlaget Hachette fortsätta ge ut nya Asterixalbum.
- Asterix måste leva vidare trots att jag försvinner, sa den 82-årige tecknaren nyligen i en intervju i Journal du Dimanche.
Uderzos beslut har väckt ramaskri inom den franska serievärlden och till och med fått hans egen dotter att offentligt anklaga honom för att sälja ut ett kulturarv.
Bråket är del av en större konflikt inom framförallt franska och belgiska seriecirklar om vad man egentligen bör göra med framgångsrika karaktärer när deras skapare slutat skapa. Å ena sidan menar vissa att ”Tintin-vägen” är den rätta att gå – att helt enkelt förbjuda nya äventyr enligt skaparen Herges önskemål. Å andra sidan har andra seriefigurer, som Lucky Luke och Spirou, levt vidare när deras föräldrar gått bort. Men kritikerna menar att sådana seriefigurer lever på gamla rykten och marknadsföringsapparater som kan jämföras med krigsmaskiner. I de allra flesta fall råder konsensus om att serien förfaller.
Men många fans vill se sina favoritfigurer leva för evigt, och det tar naturligtvis förlagen vara på. Som en belgisk kritiker bittert utryckte sig;
- Det är hemskt mycket lättare att leva på en gammal framgång än att ge sig på att skapa en ny