Den pärlemorvita aristokratiska landsvägsdräparen har rötter från Massey Ferguson-traktorer. Jensens Interceptor är en handbyggd mix av det bästa: italiensk design, brittisk racerkunskap och med en amerikansk värstingmotor; Chryslers 383 kubiktum stora V8-motor.
– Jag skulle titta på en MGB Roadster på en bilfirma i Eskilstuna och då står den där, berättar Hans Larsson, försäljningschef i försäkringsbranschen.
– Den mytiska bilen jag beundrade och förundrades av vid frukost varje dag som 4- 5- 6-åring. Grannen som var läkare hade en Jensen Interceptor. Den var lila, säger Hans Larsson, och fortsätter berätta om den lille Stockholmspojken som fascinerades av bilen innan den försvann för dagen för att finnas där igen nästa.
Ett gjutet bilintresse har följt honom hela livet. I skolan i Kanada plockade klassen ned och satte ihop en motor till en Ford Edsel 1957, automatväxellådan behövde de inte sätta ihop igen. Han har mekat med Volkswagen Bubblor, Ford Granador och bytt motor i en 80-tals Cadillac Fleetwood. Han har också försökt övertyga den gravida hustrun om att Porsche 928 var en bra familjebil ...
– Jag kände att jag ville ha den där vita Jensen där i Eskilstuna, säger han och slår ut med händerna mot sin Interceptor.
Men deras treåriga smekmånad har inte varit cruising på Promenade des Anglais, Van Nuys Boulevard eller Sveavägen. Först gick automatväxellådan sönder, sedan motorn och därefter brann elsystemet.
– Det går grejer hela tiden. Men det är en handbyggd bil, säger han ursäktande och nämner kylsystemet, två generatorhaverier, brotten på grenröret och avgasröret som tagit i och fått stryk av de dåligt underhållna stockholmska gatorna.
– Det är ingen dans på rosor att åka Jensen, berättar Hans Larsson och ler hela tiden medan han medlätt fot på gasen kör ut på Essingeleden.
Den nästan 40 år gamla bilen ges ingen pardon eller favör i eftermiddagrusningen. Men det behövs inte.
Den maffiga 6,3-liters V8:s 350 hästkrafter gör att det går snabbt och smidigt att hitta in i en lucka utan att behöva gasa för öppet spjäll. Bilen är högerstyrd. Det känns ovanligt att som passagerare sitta till vänster utan ratt. Men läderfåtöljen är bekväm.
På Pampaslänken bjussar Hans på lite show. Han ger full gas och hans Jensen Interceptor ritar ett par lakritssvarta däcksspår så det ryker på asfalten. Showen ackompanjeras av ett riktigt V8-vrål.
– Det är inte dåligt för en 40-åring, skrattar Hans när han släpper på gasen.
– Att den går sönder då och då är ingen fara. Jag blir glad så fort jag kommer bakom ratten i den, strålar han och öppnar den stora bakrutan och förevisar skuffen som är full av massor med bra-att-ha-grejer.
Under huven tronar den stora Chyslermaskinen. Hans har för bränsleekonomin kopplat ur kick-down-funktionen. Normalt drar bilen uppemot 3,5 liter bensin per mil.
– Det är en extrem supersportbil. Ron Wood och Dean Martin rattar en också, anförtror Hans Larsson mig.
Jag känner mig utvald när jag glider ned till höger bakom ratten. Lägger i körläget med vänsterhanden och sätter fart på de 350 hästarna med högerfoten. Det är en avig exklusiv sits.
– Se upp. Håll mer till höger i filen. Du ligger nästan i halva vänsterfilen, varnar och instruerar Hans Larsson.
Jag blir varse att det inte är någon barnlek att köra en medelålders högerstyrd brittisk värstingbil i eftermiddagsrusningen.
– Det är skönt att gasa och känna att den har mer kraft kvar hela tiden. Den har diffspärr bak, så det känns lite som att åka slangbella när man drar i väg, skrattar Hans Larsson och avslöjar att han som vardagsbil kör en Nissan Micra.