I körskolor och/eller med privat handledning får vi lära oss att visa hänsyn i trafiken.

Vi får lära oss att inte ta risker; inte med oss själva och inte med andra.

Vi vet! Men vi är bara människor. Solen skiner, det är försommar, livet är en fest och man känner sig oövervinnelig. Hormonerna skenar. Man tror i hybris, ofta påverkad, att man är närmast en professionell rallyförare.

För alla som kört på bana och testat vad gränsen för ens körförmåga ligger är det en nyttig upplevelse att tappa kontrollen under kontrollerade former.

Man snurrar, vänder och kör vidare.

I trafiken betyder förlorad kontroll ofta katastrof.

En okontrollerad färd in i mötande körbana eller ut i terrängen mot bastanta träd eller massiv sten betyder ofta död, invaliditet och lidande. Inte bara för en själv och passagerarna. Utan också för andra trafikanter.

Bilfabrikanterna bygger allt säkrare bilar. Riskutbildningen för dem som tar körkort har ökats på.

Vad vi inte klarar är att förändra attityder. Jag som kör i många olika städer och länder slås av den nonchalanta aggressivitet vi har i trafiken.

Det är naturligt att köra för fort, att kasta sig in i min fil framför mig så att jag får bromsa. Blinkers är inget som används.

Hur ska vi få folk i trafiken att tycka det är helt okej att följa de regler man en gång förbundit sig att följa? Jag har inte svaret på hur man ändrar på attityden att det är tufft och manligt att köra aggressivt.

Fast jag tror att en förstärkt trafikövervakning som innebar att risken att åka fast var större än chansen att klara sig undan vid trafikbrott skulle åstadkomma en stor förändring. Men den som gräver i mediernas arkiv finner snabbt att polisen ska prioritera all möjlig brottslighet.

Vi måste fråga oss: ska vi tillåta den här trafikattityden? För mig är svaret: aldrig!