Avregleringen av fordonsbesiktningsmarknaden i Sverige är obegriplig ur många perspektiv. Den drivs igenom av ideologiska skäl. Vi ska inte ha monopol. Sedan spelar det ingen roll om det blir sämre.
Det går att se tillvaron ur fler perspektiv än det ideologiska. Nämligen ägares, kunders, anställdas eller samhällets. Det är nu obegripligheten blir påtaglig.
För ägarna (staten plus olika fordonsbranschorganisationer) har Bilprovningen varit en god affär.
Kunderna har varit nöjda (det visar undersökningar). Bilprovningen uppger att de flesta har mindre än tre mil till en station. Med avregleringen tros antalet stationer kanske mer än fördubblas till bortåt 400.
Men samtliga engagerade i frågan verkar överens om att glesbygden inte kommer att få bättre service. Nya stationer blir det där det finns ett stort kundunderlag. I tätorter alltså.
Priset för en kontrollbesiktning av en personbil är i dag 300 kronor. Här råder stor enighet bland alla möjliga instanster om att prishöjningar är att vänta. Kunderna ska få betala mer. Kanske upp till det dubbla.
Med fler som ska slåss om ett minskande kundunderlag i glesbygd uppstår förmodligen, som i andra sammanhang där, ett faktiskt monopol.
Det kommer fortfarande att finnas en enda besiktningsstation. Fast nu med högre priser.Alltså bättre service i tätort, sämre i glesbygd och dyrare för alla.
De anställda har, med andra avregleringar i minnet, säkert tuffare tider att vänta. Inom Bilprovningen har de redan anlänt.
Vem är det här bra för? Självklart för nya aktörer som får hugga in på miljardmarknaden för besiktningar.
Men för kunder, anställda eller Sverige? Knappast.
Det här är nästan lika dumt som när Socialdemokraterna i Stockholm i början av 2000-talet drev igenom försäljningen av stadens elnät till Fortum.