Etanolprogrammen i västvärlden leder till ökade livsmedelspriser, lägre bränslepriser och ökade utsläpp de närmaste 50 till 60 åren. Den slutsatsen drar Sören Wibe, professor i skogsekonomi vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå (och partiledare för Junilistan), efter att sammanställt forskningsresultat från en rad organisationer och forskare på senare år.
När vi använder jordbruksmark för att odla etanolgrödor minskar utbudet av livsmedel eller djurfoder på världsmarknaden.
Effekten blir då höjda priser som i sin tur leder till att ny mark odlas upp någon annanstans, till exempel regnskog, och stora mängder kol avges. Enligt rapporten förklarar den ökade etanolanvändningen 20-40 procent av prishöjningarna på ris, majs, soja och fodervete under åren 2005-2008.
En slopad satsning från svensk sida på etanol skulle gagna miljön, ekonomin och världens fattiga, menar Sören Wibe i en debattartikel i Svenska Dagbladet.
Det första viktiga skälet till den låga miljövinsten jämfört med oljebaserade fordonsbränslen är den markant större energiåtgången i tillverkningsprocessen. Energin i biomassa utnyttjas mer effektivt om den används till uppvärmning i stället för att förädlas ytterligare till etanol.
Det andra är att framställningen av etanol under många år leder till större koldioxidutsläpp än bensin. Innan den kan ge lägre nettoutsläpp - om kanske 50 år - så har etanolen i stället bidragit till att förvärra situationen för vår redan ansträngda planet, menar Wibe.
Han anser också att utsläppsstatistiken är direkt missvisande eftersom man bortser från utsläppen från etanol och andra biobränslen. Strax före Köpenhamnsmötet sades att utsläppen från den svenska transportsektorn minskade. Men när etanolutsläppen räknats in hade utsläppen ökat, skriver Sören Wibe.
Etanolproduktionen innebär också stora samhällsekonomiska kostnader. Bara EU:s etanolprogram (2007–2020) leder till förluster på 400 miljarder kronor - med hänsyn taget till ökad sysselsättning och ökad energisäkerhet.
Enligt Wibes forskningsrapport är regleringarna ibland dessutom helt bisarra. Som EU-land har till exempel Sverige en tull på import av etanol från Brasilien samtidigt som vi skattesubventionerar den inhemska förbrukningen.
Ofta framhålls andra generationens etanol - från exempelvis skogsråvara eller matavfall - som mer hållbar. Men enligt rapporten finns det problem även med denna etanolproduktion eftersom här finns utsläppsposter som ofta döljs. Etanol från avverkningsrester återför kol till atmosfären inom i snitt två år. Men hade resterna legat kvar och långsamt avgivit sitt kol till atmosfären så skulle den genomsnittlilga tiden i stället blivit upp emot 15 år. Det innebär ett nettoutsläpp av växthusgas eftersom tillverkningen gör att ”lagret” av avverkningsrester på marken minskar.
Om man gör etanol från skogsråvara som annars skulle använts till
massa- eller timmerproduktion blir det en priseffekt som gör att man avverkar mer skog någon annanstans i världen. Den landomvandlingseffekten skulle alltså göra att etanol av skogsråvara ger lika liten positiv utsläppsbalans som biomasseetanolen.
Wibe föreslår först och främst att alla tullar på etanol avskaffas. Därefter borde etanolen beskattas efter samma principer som bensinen. Med tanke på etanolens betydande utsläpp av koldioxid även på lång sikt, vill han se en koldioxidskatt på åtminstone hälften av den som läggs på bensin, plus vanlig energiskatt som för andra bränslen.
Rapporten vill också slopa alla samhällssubventioner för etanolen eftersom det sannolikt skulle minska – inte öka – koldioxidutsläppen på 30-60 års sikt.
Slopade tullar och subventioner skulle dels göra etanolen dyrare i förhållande till bensin, dels göra europeisk etanol dyrare i förhållande till brasiliansk sockerrörsetanol.
Det skulle leda till att mindre mark behövde tas i anspråk för etanolgrödor. Alla bränslepriser skulle stiga vilket i sin tur skulle minska konsumtionen (och därmed utsläppen). Den utsläppssnåla brasilianska sockerrörsetanolen skulle gynnas på den utsläppsrika spannmålsetanolens bekostnad. Båda effekterna innebär minskade utsläpp av växthusgaser på rimligt lång sikt, är rapportens slutsats.
Läs hela rapporten här (pdf-format).