– Jag tycker det är bra att man genom hållbarhetskriterier och liknande åtgärder får bättre kontroll och mer uppmärksamhet på ILUC (indirekta landeffekter), men jag tror inte det är lösningen, säger professor Lars J Nilsson vid Miljö- och energisystem vid Lunds universitet.
Han anser att man inte så enkelt som Tim Searchinger gör direkt kan koppla samman uttag av bioenergi med indirekta landeffekter. Orsakssambanden är alldeles för komplexa, menar han.
– Det är bra att det får uppmärksamhet. Men jag tror att markanvändning måste hanteras på andra sätt – genom regleringar och lagstiftning, även om man historiskt sett inte lyckats så bra med det i en del tropiska länder. Om drivmedelsfrågan kan bli en katalysator i detta arbete så är det bra, säger han.
Däremot håller han i princip med om Searchingers syn på hur man ska räkna kol, att det behövs tillskott av kol i form av ny växtlighet, helst på övergivna marker, för att det ska bli några nettoreduktioner att tala om, åtminstone på kort och medellång sikt.
Lars J Nilsson exemplifierar med olika typfall för bioenergiproduktion:
• Det bästa är att använda mark med lågt kolinnehåll och bruka den genom planteringar och liknande så att kolinnehållet ökar, samtidigt som vi tar ut bioenergi och ersätter fossila bränslen.
• Det sämsta är att ta torvmark med regnskog och hugga ner den för att producera bioenergi av typen palmolja. Då minskar vi kraftigt kollagret i och ovan mark. Det kan som Tim Seachinger med flera påpekar ta flera hundra år att tjäna in den kolskuld som därmed uppstår.
• Ett tredje alternativ är att anamma Chalmersdocenten Göran Berndes idé, han som i våras fick Nordiska ministerrådets bioenergipris:
– Vi brukar mark till priset av något lägre kolinnehåll i marken, men tjänar igen detta på undvikta fossila utsläpp från bioenergin som vi får ut. Det ger ett hyfsat resultat, säger Lars J Nilsson.
Lika komplicerat blir det när man ska bedöma framtida markbehov för matproduktion. Tim Searchinger menar att all mark kommer att behövas för att mätta en växande befolkning. Lars J Nilsson håller inte med om att det är så självklart.
– Här går åsikterna isär, det finns stora osäkerheter kring produktivitet i jordbruket och framtida diet, säger han.
Magnus Nilsson, vice ordförande i den europeiska miljöorganisationen, T&E, European Federation for Transport and Environment, håller i likhet med Lars J Nilsson med Tim Searchinger – i princip.
– Ökad produktion av biodrivmedel skärper självfallet konkurrensen om jord- och skogsbruksmark. Risken att till exempel ökad etanolproduktion driver fram skogsavverkningar och nyodling i tropiska länder med enorma utsläpp av växthusgaser som följd är uppenbar, i varje fall på sikt, säger han.
Just nu pågår en intensiv debatt i Bryssel om hur man ska beräkna effekterna av en ökad biodrivmedelsproduktion. Bakgrunden är beslutet för ett par år sedan att öka andelen förnybart i transportsektorns drivmedelskonsumtion till tio procent (på energibasis) år 2020.
I dag tar man inte hänsyn till ILUC. En rad miljöorganisationer trycker på för att det måste vägas in, vilket etanolföreträdare i bland annat Sverige vänder sig emot. Inom kort väntas EU-kommissionen presentera sin syn på hur det fortsätta arbetet ska bedrivas.
Magnus Nilsson menar att man självfallet måste väga in indirekta landeffekter, även om beräkningssätten inte är givna.
– Att EU:s nuvarande lagstiftning inte alls beaktar dessa indirekta markanvändningseffekter betyder att vi ofta inte vet hur en ökad biodrivmedelsanvändning påverkar klimatet. Seriösa aktörer inom bioenergi har allt att vinna och inget att förlora på att vi så snart som möjligt får en reglering som beaktar dessa effekter och stänger ute drivmedel med usla eller direkt negativa klimateffekter.
Det svenska motståndet från etanolindustrin ger han inte mycket för:
– Att branschorganisationer försöker sabotera den pågående lagstiftningsprocessen inom EU kan faktiskt tolkas som att de inte ens själva litar på biodrivmedlens klimatförtjänster. Jag utgår från att den svenska regeringen stödjer ett tufft regelverk som förhindrar att svenska konsumenter luras och att svenska skattesubventioner slösas bort, säger han.
Magnus Nilsson tycker att Tim Searchingers sätt att räkna utsläpp har sina poänger och är rätt i en grundläggande mening, men att det i praktiken finns stora skillnader som han inte beaktar.
– Tim Searchingers resonemang om att man inte kan garantera att förbränning av biodrivmedel kompenseras av en motsvarande ökad produktion av till exempel sockerrör så stämmer detta i en väldigt teoretisk mening där man utgår från att alternativet till att odla energigrödor är att området växer igen med skog. I verkligheten används ju åkermarken år från år och då tar ju grödan upp koldioxiden igen, säger han.
– Samtidigt pekar han på hur viktig tidsfaktorn är. När man avverkar skog eller skördar en gröda blir den samlade klimatpåverkan av bioenergi de första åren faktiskt större än från fossila bränslen. Förklaringen är bland annat att kol i marken snabbt frigörs. På kort sikt är det därför mycket viktigare att hålla nere energianvändningen än att ersätta till exempel bensin och diesel med etanol eller RME. Att ställa bilen ytterligare en dag i veckan är den bästa miljöinsats bilisten kan göra, menar Magnus Nilsson.