Förra året byggdes det nästan 80 miljoner fordon i världen. Det är en rejäl ökning jämfört med 2009 då produktionen var knappt 62 miljoner. Allt enligt branschorganisationens Bil Swedens publikation ”Bilismen i Sverige 2011”.

Om man nu begrundar professor Hans Roslings kolumn i DN den 19 september, där han utmålar en framtid under det här seklet då vi blir nio miljarder invånare på den här planeten, så borde många bli betänksamma.

Av de cirka en miljard fordon (varav cirka 730 miljoner personbilar) som i dag rullar i världen finns var fjärde i USA som, enligt CIA, uppskattas ha drygt 313 miljoner invånare.

Ska nu Världen sättas på hjul på samma vis som USA så ska det rymmas så där sju gånger fler fordon på jorden mot slutet av seklet.

Gör det verkligen det?

Kan en egen bil bli en förverkligad dröm över hela världen?

Knappast!

Särskilt som trenden är tydlig att vi i allt högre grad bor tätt ihopklumpade i tätortsregioner.

Flera stora biltillverkare har redan konstruerat olika minifordon för en eller två personer. Transportmedel som ska garantera individuell rörlighet för en i många länder åldrande befolkning.

Klimatpåverkan av fordon är väl dokumenterad och det hastar därför med en omställning till klimatneutrala tekniker för framdrivning.

Det här vet redan forskarvärlden. Det svåra är att politiker som ska genomföra många gånger impopulära åtgärder riskerar att inte bli omvalda. Därför görs för litet alltför långsamt.

Vad händer då i Sverige?

På 20 år har nya personbilars genomsnittliga utsläpp av fossil koldioxid minskat från 220 gram/kilometer till 151 gram/kilometer förra året, enligt Bil Sweden. Å andra sidan fanns 3,6 miljoner bilar i Sverige 1990. I dag finns det 4,3 miljoner.

Vi borde alla fråga oss: gör vi tillräckligt? Gör vi rätt?