Äntligen varmt! Det är vad en frusen motorcyklist som undertecknad väntat på sedan någon gång i september. Ja, jag vet att det är ynkligt. En del kör ju året runt …

En kväll följer jag med en av mina söner när han ska kolla in en begagnad motorcykel. Det är en fin maskin, konstaterar jag efter en kort provkörning som ger mersmak. Man sitter rakt upp och ser därför bra i trafiken. Hojen är smidig och lättkörd. Perfekt i stan.

Det blir affär.

Säljaren som är i mitten av livet och har flera andra motorcyklar i garaget beklagar att det ser ut som det mest är äldre som kör hoj. Nyrekryteringen är svag.

Jag håller med. På mc-branschens hemsida ser jag att det utfärdas drygt 7 000 nya A-körkort per år. Det är inte många.

Det är lätt att föreställa sig att det blir ännu färre när det nya körkortsdirektivet ska införas i januari 2013. Till slut blir det så krångligt att få bryr sig.

Det är synd.

Tyvärr förknippas motorcyklar med för mycket skit. Omedvetna propagandister för mc-förbud kör hänsynslöst i vansinnesfarter och på två hjul bland andra trafikanter. En del kör också utan ljuddämpning. Eller så handlar det om rena banditgäng … Tala om pr-underläge!

Men det säger sig själv att om det finns cirka 300 000 motorcyklar i trafik i Sverige så handlar avarterna om undantagen. De flesta tar sig fram utan att väcka uppmärksamhet.

Motorcyklister har blivit dramatiskt mycket bättre och säkrare i trafiken. Det visar statistiken från början av 80-talet och framåt.

I en tättbefolkad region som Stockholm är en motoriserad tvåhjuling perfekt för litet längre avstånd. Både i trafiken och när det gäller parkeringsutrymme.

Det är fler motorcyklar och motorcyklister vi behöver på våra gator och vägar – inte färre.