Motor

Lasse Swärd: För mycket forskning och för lite verkstad

Varför har vi så lite av den andra generationen biodrivmedel? Den frågan diskuterades livligt vid ett seminarium i Stockholm nyligen som Gustav Krantz på konsultföretaget Sweco ordnat.

Det blev flera heta inlägg. Mest applåder rev miljönestorn Björn Gillberg ner. Han har i flera år slagits för sitt miljardprojekt i Hagfors kring metanol genom förgasning av skogsråvara.

– Sluta forska, våga investera. Vi vet redan mer än tillräckligt om tekniken, menade han.

Hans slutsatser delades av i stort sett samtliga deltagare: att den ryckiga politiken kring biobränslen skrämt bort investerare. En rad lovande projekt har avvecklats eller lagts i malpåse.

Sverige har alla förutsättningar att framställa betydande mängder biodrivmedel på ett hållbart sätt, inte minst för den tunga trafiken. Men för att locka kapital krävs klara spelregler. Investerare ser teknikens möjligheter, men slår bakut när de väger in den politiska risken, menade Max Jönsson, vd för Chemrec som drivit en testanläggning i Piteå.

Ett exempel på åtgärder som skrämmer är beslutet att koldioxid­beskatta ökad inblandning av biodrivmedel i bensin och diesel. Huvudlöst, som att lägga brännvinsskatt på filmjölk, menade Gillberg.

Max Jönsson sade att vi för 200 miljarder kronor skulle kunna bli helt självförsörjande på drivmedel. Han jämförde med banksektorn, som de senaste fem åren tjänat 400 miljarder. Men det räcker med att vi satsar 3,5 miljarder om året under tio år för att producera uppemot 20 procent av alla transportdrivmedel.

EU vill se sådana initiativ. Pierre Schellekens, chef för EU-kommissionens representation i Sverige, beskrev EU:s långsiktiga strategi med fokus på hållbara råvaror och ett tak för livsmedelsbaserade alternativ. En grön satsning med målet 20 procent förnybar energi skulle kunna ge 600 000 nya jobb i Europa.

I Sverige har vi tyvärr redan hunnit förlora ett antal av dessa framtidsjobb i några lovande projekt som aldrig fick någon chans.