Hur många har detta ord på läpparna, en lördagmorgon som denna:

Standardisering?

Ingen? Tänkte väl det, men nu är det sagt. Och det tål att upprepas – för det är vad som gäller för att överleva i bilbranschen. Att ta fram standardiserade komponenter.

Reportaget om Volkswagens nya motorer och nya modulbaserade system växte fram under ett besök i Wolfsburg i Tyskland nyligen. Jag satt en hel dag och hörde den ena Hr Doktor efter den andra tala sig varm för modulärt tänkande. Som leksaks-Lego, fast i industriell skala där allt passar, där alla delar kuggar in i varandra.

För bara någon månad sedan hörde jag Volvos chefer – varav den högste kommer från just Volkswagen! – säga samma sak på bilsalongen i Detroit i USA. Moduler, standardisering, skalekonomi. Punkt!

Vad som förvånar är att branschen börjar med Lego först nu, efter decennier av utslagning och svag lönsamhet.

Under 1990-talet följde jag den tunga lastbilsindustrin på nära håll. Bland det första jag lärde mig var att Scanias modulstrategi var nyckeln till deras höga kvalitet och branschledande intjäningsförmåga.

Varför tog det ytterligare tio år innan personbilstillverkarna vaknade?

Varför beordrade inte ingenjörerna på Scania sina kolleger på Saab att jobba på samma sätt – när de hörde till samma koncern?

OK, det här låter intressant på ett högre plan, men hur påverkar det mig som bilköpare, kanske du invänder?

What’s in it for me?

En hel del vågar jag påstå. Nya modeller kan utvecklas i raskare takt. Vi får snabbare tillgång till nya, bättre tekniska lösningar, inte minst inom området säkerhet, även i de minsta och billigaste bilarna.

Tänk tanken, vilka Saabar vi skulle haft och hur lönsam fabriken i Trollhättan kunde ha varit!